Jag är förkyld. Ont i halsen. Hängig.
På gränsen till för sjuk för att jobba. (Fast jag har piggat på mig sedan i morse.)
Men för frisk för att sjukskriva mig. (I alla fall nu. I morse var det mer tveksamt.)
Så jag har valt att jobba hemifrån idag.
Det FÅR jag. Omständigheter gör att jag får göra det en eller ett par dagar i veckan. Och de saker jag ska göra idag fordrar en dator, inget mer – det funkar precis lika bra att jag sitter här.
Men jag har SÅÅÅÅÅ dåligt samvete:
* för att jag inte är på jobbet. Jag hade ju tänkt vara där idag. Jag hade sagt att jag skulle komma idag. Visserligen har jag meddelat att jag inte kommer – men det känns som att jag fuskar, för den jag helst hade velat meddela det till var inte där…
* för att jag jobbar. Jag ska inte vara så sabla envis. Jag ska tillåta mig att vara sjuk när jag är sjuk. Jag ska inte alltid kämpa på in i detta sista.
* för att jag velar och inte litar på mitt eget omdöme, min egen bedömning åt någondera hållet…
Jag har ju hittat det som är den bästa lösningen idag, både för mig och arbetsgivaren. Varför skäms jag då? Jag borde ju vara stolt?!?
)
För att kunna sätta dit dörren. Han ville ha hjälp med att börja spika dit en första bräda 