Jag rapar. Små, försynta rapar, som jag tror jag ganska väl lyckas dölja för omvärlden. Fast samtidigt har dessa rapar någon sorts släktskap med sura uppstötningar.
Och jag är konstig i magen. Mest gasig.
Jag beklagade mig över den gasiga magen för sambon igårkväll.
”Jo, jag har märkt det”, sa han med ett leende.
”Åhå, fiser jag på nätterna, eller?”
”Näe, snarast tvärtom.” Och så berättade han att han varit rätt övertygad om att jag var gravid i ungefär en veckas tid, när vi väl testade. Just för att jag rapat…
Jahopp 