Man ska inte överdriva användandet av utropstecken. Men i det här fallet är det helt klart motiverat 
Efter mååååånga turer, där sängarna först skulle komma efter 3-4 veckor, sedan snart skulle komma, sedan inte hade kommit med den här veckans leverans men nog skulle komma med nästa, sedan ingen alls visste var de blivit av eller när de skulle komma, sedan möbelfirman konstaterade att de tydligen visst fått dem levererade men skickat tillbaka dem (!), så kom slutligen en förvirrad kille med sängarna igår. (Fast det höll på att falla där, för han hade inget lokalsinne men hade ändå fått för sig att han skulle köra hit utan att ringa om vägbeskrivning, och sedan, när han väl var vilse och ringde, så misslyckades han bara mer och mer att följa sambons instruktioner och kom bara mer och mer fel…)
Ja, självklart fattades nåt i leveransen: kopplingsbeslagen som skulle hålla ihop sängarna till en dubbelsäng. Men men, det hade väl varit alltför osannolikt att allt skulle bli helt rätt 
Så igårkväll sprang vi runt här som yra hönor. Slet av plast, monterade ben, ställde sängar på plats. Bar upp sonens säng till hans rum. Bäddade och fixade och donade.
Vilken känsla att lägga sig i vår dubbelsäng, i vårt rum!!
Och ja, det blir verkligen jättemysigt. Det känns inte alls så trångt som jag stundtals har befarat.
Vi har sovit däruppe i natt. Idag på kvällen har vi fortsatta att försöka komma i ordning med saker däruppe. Det tar förstås tid. Men med sängarna på plats så finns det liksom inspiration och motivation att fortsätta igen