-
Senaste inläggen
- Nu har du varit död en diskmaskinslivslängd 6 november, 2023
- Man behandlar inte människor i sorg på det sättet 25 februari, 2023
- Efter sjukdom-röran 10 januari, 2023
- Om kärnkraften 11 september, 2022
- Om förstågångsväljare och fyra år 28 augusti, 2022
- It takes a village 21 juni, 2022
- Trädgårdstårar 15 maj, 2022
- Att krossa det materiella är att krossa framtidstro 20 mars, 2022
- Det är väl dags nu, kantänka 20 mars, 2022
- Krig 25 februari, 2022
Vad jag skrivit hittills
- november 2023 (1)
- februari 2023 (1)
- januari 2023 (1)
- september 2022 (1)
- augusti 2022 (1)
- juni 2022 (1)
- maj 2022 (1)
- mars 2022 (2)
- februari 2022 (3)
- oktober 2021 (1)
- augusti 2021 (1)
- maj 2021 (3)
- februari 2021 (2)
- januari 2021 (1)
- december 2020 (1)
- november 2020 (3)
- oktober 2020 (2)
- september 2020 (5)
- juli 2020 (1)
- april 2020 (5)
- mars 2020 (14)
- november 2019 (1)
- oktober 2019 (2)
- september 2019 (1)
- augusti 2019 (3)
- juli 2019 (8)
- juni 2019 (15)
- maj 2019 (1)
- april 2019 (1)
- mars 2019 (1)
- februari 2019 (1)
- december 2018 (3)
- september 2018 (9)
- augusti 2018 (7)
- juli 2018 (5)
- juni 2018 (1)
- maj 2018 (1)
- april 2018 (2)
- mars 2018 (2)
- februari 2018 (1)
- december 2017 (3)
- november 2017 (11)
- oktober 2017 (12)
- september 2017 (8)
- augusti 2017 (21)
- juli 2017 (16)
- juni 2017 (9)
- maj 2017 (13)
- april 2017 (22)
- mars 2017 (31)
- februari 2017 (15)
- januari 2017 (18)
- december 2016 (19)
- november 2016 (33)
- oktober 2016 (42)
- september 2016 (90)
- augusti 2016 (119)
- juli 2016 (135)
- juni 2016 (153)
- maj 2016 (178)
- april 2016 (72)
- mars 2016 (36)
- februari 2016 (43)
- januari 2016 (51)
- december 2015 (38)
- november 2015 (61)
- oktober 2015 (42)
- september 2015 (35)
- augusti 2015 (31)
- juli 2015 (55)
- juni 2015 (42)
- maj 2015 (28)
- april 2015 (38)
- mars 2015 (37)
- februari 2015 (41)
- januari 2015 (37)
- december 2014 (13)
- november 2014 (5)
- oktober 2014 (23)
- september 2014 (14)
- augusti 2014 (36)
- juli 2014 (35)
- juni 2014 (41)
- maj 2014 (19)
- april 2014 (10)
- mars 2014 (31)
- februari 2014 (28)
- januari 2014 (25)
- december 2013 (35)
- november 2013 (19)
- oktober 2013 (25)
- september 2013 (33)
- augusti 2013 (20)
- juli 2013 (35)
- juni 2013 (31)
- maj 2013 (21)
- april 2013 (29)
- mars 2013 (36)
- februari 2013 (37)
- januari 2013 (46)
- december 2012 (45)
- november 2012 (35)
- oktober 2012 (43)
- september 2012 (47)
- augusti 2012 (45)
- juli 2012 (41)
- juni 2012 (36)
- maj 2012 (57)
- april 2012 (55)
- mars 2012 (49)
- februari 2012 (41)
- januari 2012 (30)
- december 2011 (24)
- november 2011 (29)
- oktober 2011 (49)
- september 2011 (67)
- augusti 2011 (56)
- juli 2011 (14)
- juni 2011 (24)
- maj 2011 (43)
- april 2011 (51)
- mars 2011 (11)
- juni 2010 (1)
- april 2010 (4)
- mars 2010 (8)
- februari 2010 (5)
- januari 2010 (5)
- december 2009 (9)
- november 2009 (9)
- oktober 2009 (8)
- september 2009 (10)
- augusti 2009 (5)
- juli 2009 (29)
- juni 2009 (22)
- maj 2009 (18)
- april 2009 (17)
- mars 2009 (17)
- februari 2009 (20)
- januari 2009 (34)
- december 2008 (18)
- november 2008 (11)
- oktober 2008 (7)
- september 2008 (9)
- augusti 2008 (1)
- juli 2008 (19)
- juni 2008 (27)
- maj 2008 (23)
- april 2008 (23)
- mars 2008 (18)
- februari 2008 (20)
- januari 2008 (32)
- december 2007 (15)
- november 2007 (32)
- oktober 2007 (13)
- september 2007 (8)
- augusti 2007 (22)
- juli 2007 (3)
- juni 2007 (12)
- maj 2007 (19)
- april 2007 (37)
- mars 2007 (64)
- februari 2007 (16)
- mars 2005 (1)
- februari 2005 (7)
- november 2004 (1)
- april 2004 (1)
- januari 2004 (1)
- mars 2003 (3)
- februari 2003 (6)
- januari 2003 (3)
- december 2002 (4)
- oktober 2002 (4)
- september 2002 (8)
- augusti 2002 (2)
- juli 2002 (15)
Monthly Archives: januari 2009
Klagan
Jag skulle ju börja jobba på riktigt den här veckan!
En dag fick jag – och sedan kom det här
Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääää
Trädgårdskoll
Vi gick en promenad med vagnen innan idag, J och jag. En ganska kort runda. Sedan stannade vi kvar ute i trädgården en stund till. Han satt i vagnen, och var på det hela taget riktigt nöjd med att jag pratade och berättade, eller med att lyssna på fåglarna, eller med att bara sitta och dagdrömma.
Märkligt.
Så stillsam…
Posted in Föräldraskap, Graviditeter och bebisar
[Gammalt & blandat]
Det är skönt att inte vara gravid.
Det kände jag väääldigt snabbt efter förlossningen.
Nog för att det är jobbigt med bebis, på en massa vis. Men det är himla skönt att slippa vara gravid.
Och väldigt snabbt infann sig en annan känsla. En känsla av att vi på ett helt annat sätt var en komplett familj. Inte bara ”nu har vi fått barn”, utan ”nu är vi en familj – det här är vår familj”. En helt annan känsla av att nu var vi klara med det här och kunde blicka framåt. En bra känsla
Fler barn blir det inte. Och om jag nånsin skulle tvivla – vilket jag inte gör – så räcker det att slänga in lite sjukdom för att tydliggöra. Jag vill INTE hantera tre kräksjuka barn och vara sjuk själv. Aldrig.
Fortsatt kräkningar inatt
Senaste vid 6 i morse.
Men idag verkar han friskare…?
Usch och blä och fy :-(
Innan idag fick Simon feber, som togs ner med alvedon. När det var dags för andra omgången alvedon var han dock inte på humör, vilket nog i slutändan ledde till att alvedonen togs för snabbt – och då kräktes han. (Annars hade han nog inte kräkts sedan 8 i morse; detta var vid 7-tiden ikväll.)
Jonatan verkar inte ha drabbats än, peppar peppar. Visserligen har jag bytt 7 bajsblöjor idag, tror jag, men han är inte lös imagen, snarast tvärtom, och får liksom inte ut allt på en gång. Jag tror snarast det är tänder som bråkar med honom. Men han är gnällig av förkylningen.
Annars känns det… ensamt. Vi har huvudsakligen försökt dela på oss idag, med ansvar för varsitt barn, så att inte J ska bli smittad i onödan. Men det blir ensamt.
Nu är han sur över att han inte får som han vill
– ett tydligt tecken på tillfrisknande hos en femåring
Spya
Jag skulle snart gå och lägga mig igårkväll, klockan var strax innan elva. Hade plockat ihop saker för jobbet för idag. Tagit en dusch och var på väg upp för att ta på mig pyjamas.
Redan i trappan hörde jag Simon yla.
När jag kom förbi vårt rum kände jag redan stanken av spya, så jag anade vad det var frågan om redan innan jag kom in till hans rum och såg honom sitta i sin helt nedspydda säng.
Jag har inga problem med att kräkas själv. Mår jag illa tycker jag oftast det är en oerhörd lättnad att kräkas. Men att torka upp andras kräk har jag svårt för. Och smittrisken i sig är nog det värsta. Kräk- och magsjukor ger mig hysterisk bacillskräck…
Jag har stannat hemma idag. För att inte sambon ska behöva ta hand om båda barnen. Och för att inte smitta ner mina kollegor.
Storebror har fått kräksjukan…
…och lillebror är förkyld igen.
Slut på föräldraledigheten
Nu jobbar jag. På riktigt.
Eller egentligen inte förrän på måndag. Den här veckan jobbar jag ju, precis som sedan slutet av november, bara en dag per vecka. Men från nästa vecka jobbar jag fyra dagar i veckan. Nu är det helg. Och det innebär ju egentligen att från och med idag jobbar jag i princip normalt.
Hur det känns? Ja, egentligen ganska bra. Jag har ju längtat efter att komma iväg och jobba. Men de här enstaka dagarna på jobbet har känts ganska frustrerande och oinspirerade. Framför allt, tror jag dock, på grund av en massa datorstrul. Jag har på hela denna tiden inte haft en fungerande jobbmejl! Då är det ju omöjligt att få något jobb gjort – gud, så låst jag har känt mig! Men nu är mejlen fixad, så nu kanske jag ska kunna få något gjort och kunna hänga med i vad som händer De få timmar jag faktiskt kunde använda mejlen idag så kändes allting genast mycket bättre Och med fyra dagar i veckan på jobbet, så kan jag börja sätta mig in i vad som hänt i höst och vad som ska göras nu, och då blir det förmodligen roligare och mindre splittrat.
Så nu är det jag som ska
- kliva upp tidigt på morgonen
- kunna äta frukost själv – och läsa tidningen
- sova på tåget
- hänga med i vad som händer i jobbvärlden och komma hem och ha något att berätta
- sitta och fika med kollegor
- gå på toa ifred
- kunna sitta och göra saker i lugn och ro, avsluta en tankegång, utan att ha en bebis i knät som sliter i mitt hår, biter mig i hakan och sträcker sig efter alla saker han inte ska ha, samtidigt som en uttråkad, rastlös femåring dansar runt mig, tjatar om att jag ska bygga lego och ylar som en hel vargflock
- ibland kanske komma hem till färdiglagad mat (?)
- överhuvudtaget komma hem från något
Kanske ska jag dessutom få tillbaka min sambo, som nu förhoppningsvis inte kommer att sitta och jobba halva nätterna…
På det hela taget är det bra.
Dessutom ska jag ju faktiskt även fortsättningsvis vara hemma och vara föräldra-”ledig” en dag i veckan. Så den här gången kommer jag även att få lite mer av den senare bebistiden, när lillen faktiskt börjar kunna och förstå lite mer, och man faktiskt kan hitta på lite mer saker.
Och sambon, då? Å, han har sett fram emot det här – att äntligen ha en tillvaro där han vet vem som bestämmer
Posted in Föräldraskap, Graviditeter och bebisar