Den här veckan har vi alla varit förkylda. Rejält sjuka. Simon har varit hemma från dagmamman. Varken jag eller sambon har varit på jobb från onsdag och framåt. De senaste dagarna har jag och sambon skiftats om med att vara värst däran.
I förrgår fick jag även mens. Vilket jag inte haft på två månader – närmre bestämt inte sedan vi alla var hemma för att Simon hade kräksjuka. Märkligt sammanträffande – ska jag hädanefter bara få mens när någon är sjuk? 
Även den här gången är den mycket sparsam. Igårmorse hade jag lite mensvärk – inte mycket att bry sig om för sig självt, men i synergi med förkylningen så hade jag ändå helst varit utan.
Jonatan har ätit som en kratta. Han är redan inne i en period med dåligt matintresse, och så då en rejäl förkylning ovanpå det. Han har de senaste dagarna levt på gröt, välling, bröstmjölk, ersättning, fruktpuré, yoghurt – och så vad han själv pillat i sig av vitt bröd och våfflor 
Ja, och så någon enstaka sked ”riktig” mat. Nu verkar det dock som att någon sorts intresse för riktig mat börjar återvända, åtminstone till och från.
Han har i alla fall tagit paus i sitt bröst-bitande.