Jag vill ha möjlighet att göra det som faller mig in. Det jag känner för, har lust till.
Nej, det handlar inte om några avancerade grejer.
Jag vill kunna sätta mig ner och ta det lugnt en stund när jag kommer hem. Kolla igenom posten, ta en kopp kaffe, bläddra i tidningen.
Jag vill kunna sätta igång en tvättmaskin när jag ser att det behövs. Inte fem timmar senare, när klockan är elva på kvällen och jag egentligen vill gå och lägga mig.
Jag vill gå på toa när jag behöver. Utan att först be om lov, eller vänta på lämpligt tillfälle, eller lösa en massa praktiska detaljer och sedan skynda mig järnet.
Jag vill kunna hoppa in i duschen, duscha och tvätta håret, när jag känner att jag behöver det. Gärna direkt när jag kommer hem från jobbet. Inte behöva planera flera dagar i förväg för vilken kväll det ska kunna tänkas vara möjligt att hinna med.
Jag vill sätta mig och läsa en bok för att jag har lust, inte tänka att ”Den där boken skulle vara kul att läsa, det ska jag försöka komma ihåg om fem år”.
Jag vill hinna se på TV. Utan att ta hänsyn till att barn ska nattas. Åtminstone något program skulle vara kul ibland. Utan att det är klockan halv tolv på natten, och utan att behöva springa iväg och ta hand om någon som vaknar.
Jag vill kunna sitta och prata med min älskade sambo, om allt och inget, utan att bli avbruten, utan att ha en sovande bebis på axeln, utan att vara ständig standby eller för trött för att orka prata, och utan att det gått spå många timmar att jag redan glömt vad jag ville prata om.
Jag vill kunna drälla ett litet varv på stan, utan att vara stressad på väg till tåget, utan att känna dåligt samvete för att sambon får vara ensam en timme till hemma när jag redan varit på jobbet hela dagen och utan att äta upp av de timmar jag inte ens har på flexen.
Jag vill kunna ta en normallång lunch med mina kollegor utan att känna att jag inte har tid.
Jag vill kunna gå ut och njuta av den trädgård vi har, andas in vårluft, titta på växter och höra fåglar, utan att känna dåligt samvete över att det tar tid jag inte har.
Jag vill kunna följa impulsen ”det här vill jag fixa/göra nu!” istället för att stenhårt prioritera det som MÅSTE göras (diska, tvätta, laga mat, betala räkningar, natta barn…).
Jag vill att ”Jag vill” ska vara ett relevant begrepp. Inte bara ”borde”, ”ska” och ”måste hinna”. Utan att jag, JAG, ska vara betydelsefullt. Att det ska finnas utrymme för MIG som person. Att det finns utrymme för spontanitet, för infall, för att leva.
Jag vill disponera min tid, ha rätten till min tid!
Men jag tror att min vilja sitter i skogen… 