Ja, inte är det många lugna stunder. Han är en klättrare och ska klättra på allt och nästan hela tiden. Inget står säkert på bord eller hyllor eller nånstans.
Men ibland infinner sig ändå ett lugn. Ibland har han ro att bara vara och göra sin grej. Som häromdagen, när han satt i sandlådan en lång lång lång stund (säkert en kvart) och ägnade sig åt sitt, medan jag först gjorde inget särskilt men sedan faktiskt rensade ogräs runt sandlådan, utan att han skulle iväg och göra annat eller skulle komma och göra med mig, utan vi bara höll på var och en med sitt på samma ställe – och jag nästan kunde slappna av.
Udda känsla.
Ja, storebror var flera år äldre innan sådant alls hände. Ja, J har ett större lugn än sin storebror. Och det är jag mycket tacksam för.
Och då är J ändå inte särskilt lugn jämfört med andra barn. Det är intensiva rörelser, snabbt och hektiskt när saker görs. Jag sitter ofta och tittar fascinerat på barn som är med i olika sammanhang, och som har ett oerhört mycet större lugn. Eller som liksom är så mycket långsammare i sina rörelser…