Många verkar lägga sina barn runt sju på kvällen. Både riktigt små bebisar och lite större barn. Jag har aldrig fattat det där. Men jag antar att de barnen är annorlunda funtade än våra, har mer sömnbehov eller så.
När S var liten kämpade vi nog mer med att få honom att somna på kvällen. Inte så att vi försökte få honom att somna vid sju på kvällen 
men lite senare så försökte vi nog få honom att somna utifrån att klockan passerat en viss tidpunkt. Ibland tog det ett par timmar av kamp att få honom att somna. Numera funkar det ganska smärtfritt 
men han vill ofta ha sällskap eller bli tilltittad under insomningsprocessen.
Sammantaget kan man dock konstatera att för det allra mesta har det varit lagom för honom att somna vid halv nio-nio. Det är den tiden hans system behöver somna, som han är lagom trött och det passar bra. Visst, det har ju som sagt var funnits en del perioder när han somnat betydligt senare, men ändå – det finns liksom en lagom-tid i honom.
Med J har vi inte alls kämpat på samma sätt. Vi har helt enkelt väntat tills han är lagom trött innan vi försökt. Det gör vi fortfarande. Det betyder inte att vi väntar tills han somnar av sig själv, utan bara att vi väntar tills han känns lagom trött och i rätt fas och möjlig att få att somna eller nåt sånt. Då är det mycket mer fruktbart att försöka få honom att somna. Och mer smärtfritt för alla inblandade 
Och även för honom ligger normalsomningstid någonstans kring nio på kvällen, Eller, oftast något senare för tillfället – men ändå tidigare än den period av runt elva på kvällen som vi hade för ett tag sedan. (Och innan dess var det halv nio-nio under låååååååång tid, typ nästan från födseln.) Och somnar han sent så är det ofta för att något stör – t.ex. att han behöver bajsa innan han somnar.