När det ska ordnas barnkalas har det tydligen kommit en viktig princip på senare år. (Det kan man bland annat läsa om i olika föräldraforum på nätet, men också få förklarat av skol- och barnomsorgspersonal på diverse håll, där det betraktas som en regel, efter vad jag förstått.)
Anledningen? Ingen ska känna sig utanför. Alltså, orsaken verkar stå att finna bland en massa antimobbningsåtgärder. För att ingen ska bli över så ska alla bjudas.
Jag hade inte velat bjuda alla när jag var barn. Varför skulle jag vilja bjuda människor som är elaka mot mig på MIN fest, MITT kalas, när jag vill ha kul? Bjuda in dem i mitt hem, frivilligt?
Ska det barn som blir mobbat tvingas bjuda hem mobbarna?
Principen verkar tillåta ett undantag. Om man av olika anledningar inte kan eller vill bjuda alla, så är det OK att begränsa till att bara bjuda det ena könet. (Underförstått samma kön som barnet.) Det är tydligen inte ett dugg diskriminerande eller uteslutande – att uteslutas på grund av kön är tydligen inget problem.
Att däremot välja ut vilka man vill bjuda, utifrån vilka man trivs med, och låta bli att bjuda dem man inte alls trivs med, det är tydligen förkastligt. Alla andra dagar på året umgås man med dem man vill, men när man har fest då ska man plötsligt gilla alla. Eller bara personer av samma kön.
Skulle vuxna acceptera det?
Har någon frågat de mobbade barnen vad de tycker?
5 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Vi har inte riktigt kommit in kalas-åldrarna ännu, men jag har också börjat fundera. Ett litet kalas har vi haft när E fyllde 3, men då bjöd vi bara ett barn från dagis och i övrigt barn till våra kompisar.
Tycker att det verkar knepigt faktiskt. Jag har mer tänkt att man INTE ska bjuda så många barn. Hörde principen: bjud så många barn som antalet år barnet fyller, dvs vi bjöd 3 barn i höstas. Men det funkar ju inte när vi har en barngrupp på 40 ungar på dagis. Och vi vill verkligen inte bjuda hem alla dessa, och det vill inte Erik heller. Han tycker inte att alla är snälla alls.
Om man ska ha den där principen du beskriver, så blir familjerna tvungna att hyra lokaler för kalaset, eller hyra ett lekland, bowlinghall, gympahall osv. Det kan ju göra att det inte blir något kalas alls.
Fast jag minns hur jag resonerade när jag skulle bjuda på kalas när jag var liten: A och B och C. Och D för att C ska vilja komma. E får komma om nån av de andra tackar ne, som reserv liksom. F blev aldrig nånsin bjuden… Det var inte särskilt trevligt tänkt.
Författare
Näe… jag hade nog oftast problem med att jag ville bjuda många fler än som var möjligt, eftersom det både var folk från skolan och från andra sammanhang. Eller, så var det när jag var liten. Senare blev problemet snarast att ingen (eller i alla fall inte särskilt många) ville komma på mina kalas – jag var inte tillräckligt poppis. Om man i den situationen dessutom är tvungen att bjuda alla – fast man vet att de inte kommer att vilja komma – då blir det ju bara ytterligare ett hån och utpekande.
Ja så kan det ju också bli knas. Alltså din sista mening. Hmm. Glad över att inte ha kalas-ålder-barn ännu.
Jag har alltid haft mina vänner utanför klassen men kalasen var oftast med klassen konstigt nog. Jag skulle aldrig komma på tanken att bjuda massa okända ungar från Eriks dagisgrupp, med förldrar som inte ens hälsar.
Men just det där med att ingen ska bli utanför vid barnkalas tycker jag själv att är en bra princip. Blev sällan bjuden på barnkalas som barn och var ofta den enda i klassen som inte fick komma, det kändes hemskt.
När någon skulle ha kalas gick hen alltid stolt i skolkorridorerna med inbjudningarna, och inte särskilt diskret heller. Känslan av att se alla andra få inbjudningskort, själv hoppas men nästan alltid bli utan, är inte en särskilt trevlig känsla. Och jag var ingen mobbare, det var inte därför jag inte blev bjuden. Men mobbarna, de fick minsann gå på de flesta kalas.
Författare
Vi har nog alltid ringt, eller skickat inbjudan med kort. I alla fall när det varit födelesedagskalas Klassfesterna på gymnasiet var en annan sak, då meddelade man nog folk i skolan.
[…] Läs även Kalas och den viktiga principen om att bjuda alla […]