Sociala medier – en social möjlighet för oss som faktiskt inte hinner vara sociala

Det klagas på att sociala medier gör oss allt mindre sociala. Jag tycker det är tvärtom.

Tack vare olika internetforum för föräldrar har jag under de kämpiga bebis- och småbarnsåren haft social kontakt med andra i liknande situation. Alternativet hade inte varit mer sociala kontakter utan total avskurenhet från omvärlden. (Under de fyra första månaderna av min första föräldraledighet hade jag ingen internetuppkoppling. Det var DÅLIGT.) Dessutom har jag fått en del bestående vänner – vissa har jag till och med träffat IRL.

Tack vare Facebook har jag återknutit kontakten med en del vänner jag annars inte haft kontakt med alls, eller bara haft sporadisk kontakt med, under många år. Andra vänner, som jag visserligen haft tätare kontakt med – men inte tät – hör jag nu av mer och vet mer om deras dagliga liv. En del av dem har jag faktiskt träffat oftare, just för att det är så snabbt och lätt att ta kontakt och för att jag har bättre koll på deras vardag och bättre vet om och när det kan vara möjligt att träffas – startsträckan blir kortare.

Dessutom, tack vare Facebook går jag i praktiken ”på fest” mycket oftare än någonsin innan. Ja, alltså, inte fysiskt, och det serveras vare sig mat eller dryck. Men i trådar som vänner startat så träffar jag på och diskuterar med deras vänner om ämnen som både de och jag tycker är intressanta, och jag får träffa på samstämmiga åsikter och avvikande åsikter, på ett sätt som ganska mycket påminner om att träffa kompisars kompisar på en trevlig fest. Ja, bortsett från att det alltför sällan sker att jag går på fest. Och det beror inte på de sociala medierna, utan på att jag och mina vänner blir mer och mer utspridda i världen: nästan ingen bor kvar där vi växte upp, nästan ingen av dem jag lärde känna under studierna bor kvar där vi studerade, och så vidare. Men tack vare Facebook kan vi ändå träffa varandras vänner. Det tycker jag är stimulerande. Och i högsta grad socialt.

Och numera behöver jag ju inte ens hitta gelikar via utbildningar eller föreningar – jag kan hitta människor med samma intressen och åsikter via nätet och diskutera med dem i olika grupper på nätet. Jag kan vara social med människor jag trivs med, istället för att ”tvingas ihop” med dem som råkar bo närmst. Vilket framsteg!

En annan åsikt om sociala medier kontra behovet att träffas: läs Fredrik Backmans krönika.