Jag tillbringade stora delar av kvällen igår framför datorn. Visst försökte jag göra annat. Men man blir ju nästan apatisk. I alla fall nästan handlingsförlamad. Kan inte hålla fokus vettigt…
Det var svårt att somna. Det var nog inte kallt egentligen. Bara jag som spände mig. Inte kunde slappna av. Inte kunde sluta tänka. Till slut fick jag ta en extra yllefilt.
Hela dagen idag har varit ofokuserad. Den sköna frihetskänslan av lite barnledighet har förbytts i allmän rörighet, förvirring, ofokus. Oförmåga att hålla en tråd, att få något klart. Och ointresse för att känna lyxen av ledighet, laga god mat och sånt.
Barnen, ja. Man ska prata med barnen om vad som har hänt. Men inte när de är långt borta! Nu är inte tillfället att rubba trygghetscirklar :-(
________
Det här går inte att ta in. Och det tycks bara bli värre och värre.
5 pingar
[…] inte ha skrivit så mycket om målningen av tvättstugan i somras. Det kom bort nånstans under den förlamning som orsakades av Utöya. För nånstans i den där vevan målade jag trots allt tre av fyra väggar i tvättstugan med […]
[…] Samtidigt väcker det minnen. För två år sedan, i slutet av juli, stod jag också och målade väggar med linusfärg. Då målade jag tvättstugan och lyssnade på radio. Och då var radiosändningarna fulla av hemskheter. […]
[…] ja, vad säger man? Ett positivt minne. Och det är ju fullkomligt bisarrt. Det var hemska dagar, det framgör alldeles tydligt av det jag skrivit. Men det positiva består i att det hemska ändå var något förhållandevis långt borta. Inte […]
[…] Idag för fem år sedan hade vi barnfri vecka, med barnen hos dina föräldrar, och höll på att renovera tvättstugan – när plötsligt allt fokus flyttades till hemska händelser i Norge. […]
[…] Och ibland blev vi förstås handlingsförlamade av annat. Vi hade barnfri vecka och målade tvätts… […]