Förstår storstadsmänniskor verkligen inte skillnaden mellan småstad och landsbygd?

Jag läser Helena Sandklefs krönika i dagens Metro. Den handlar om varför hon inte trivs i småstaden/på landet. Ja, i hennes krönika är det helt uppenbart att hon sätter likhetstecken mellan ”småstad” och ”landet”/”landsbygden” – hon använder orden som utbytbara, som synonymer.

Det kan ju vara avsiktligt – ett sätt att bunta ihop saker hon inte gillar. Men jag får verkligen intrycket av att hon inte fattar att det är helt olika saker.

Så, även om det känns bisarrt och skriva på näsan-mässigt, så kommer här en förklaring:

Småstäder är städer som inte är så stora. Städer är många hus som står (förhållandevis) tätt tillsammans, så att det blir en sammanhängande bebyggelse. För att betraktas som stad krävs ett antal tusen invånare i detta sammanhängande bygge. Formellt sett finns egentligen inga städer längre, men normalt sett används ordet om de tätorter som en gång var städer.

Landet eller landsbygden är områden där bebyggelsen inte är sammanhållen. Hustomterna gränsar inte till andra hustomter utan till åker eller skog eller liknande. Mindre byar, alltså där flera hus bildar en klunga, kan också räknas till landet. Men så fort det blir frågan om lite större tätorter så är det definitivt inte fråga om landsbygd.

Ja, det är antingen eller. Absolut inte både och.

Sandklef skriver vidare:

Kanske är det bristen på integritet, något med att aldrig vara anonym. Definitionen av byn, småstaden, landsbygden som enhet. Du måste dela med dig av dig och av andra. Skvallra lite. Det märks om du inte skvallrar. Inkludering och exkludering i ett aldrig sinande kretslopp.

Och hon bevisar återigen att hon inte fattat skillnaden. För ute på landsbygden är jag anonym. Vill jag inte så träffar jag ingen. Vill jag inte så umgås jag inte, berättar inget. Jag kan vara precis hur anonym jag vill. Det hon bekriver är småstaden – inte landet.

Andra delar av det hon beskriver är förstås landsbygden (och inte småstaden). Och det är saker jag gillar. Jag gillar att höra och se livet istället för bruset. Och Helena, det riktigt svarta mörkret får inte sakers tillstånd att sluta existera – tvärtom så kan de existera fullt ut!

Helena, du får gärna trivas i din storstad (även om jag inte förstår dig). Men även om du inte uppskattar vare sig småstäder eller landsbygd, så kan du visa dem respekt genom att inte fösa ihop dem.