Eller ja, jag läser och han lyssnar. (Fast han läser ju nästan lika snabbt som mig, så ibland skrattar han åt lustigheter strax innan jag hinner läsa det lustiga, eftersom han redan hunnit läsa klart.)
Den är bra, Sandvargen.
Jag har lite svårt att säga vad den handlar om. Eller, det är inte svårt alls egentligen. Men ganska ointressant. Det säger inte mycket om varför boken är bra.
Den är bra för att den tar upp ämnen som ibland är svåra och där barn och vuxna inte alltid lyckas nå fram till varandra. Men här blir liksom poängen tydlig för både barn och vuxna, och man förstår den andra sidan lite tydligare, utan att någon bir skriven på näsan.
Och så är boken väldigt rolig också.
Ibland är för övrigt treåringen också med och lyssnar och viker sig dubbel av skratt :-)