Jag är en älskare av vetekuddar. En varm vetekudde om en ond nacke eller rygg är guld värd, och en varm vetekudde när man kryper ner i en kall säng om kvällen är inte heller fel.
Vi har flera vanliga köpta vetekuddar, och jag har sedan tidigare sytt både en katt och en liten docka. Men alla har nackdelen att det mesta av vetet trots allt hamnar som en klump. Flera av kuddarna är visserligen sydda i flera avdelningar, men det blir ändå för mycket påsklump av det.
Så jag har länge tänkt att jag skulle sy en vetefilt eller nåt ditåt. En större yta, men indelad i många mindre delar.
Idag gjorde jag slag i saken: tog en bit gammalt trasigt lakan och klippte till samt kontrollerade hur mycket helt vete vi hade hemma. Och så började jag sy.
Och ska man nu sy en oherrans massa sömmar i en ganska tråkigt tyg, så kan man ju lika gärna sy med röd tråd, så det blir lite roligare. Och så kan man ju latja till det ytterligare genom att använda de många konstiga sömmar som finns i symaskinen. Bortsett från raksömmarna i kanten är det inga likadana sömmar i mitt rutnät på sex gånger sex rutor.
Och så har jag och treochetthalvtåringen suttit och vägt upp cirka femton gram helt vete till varje fack.
Nu har jag en liten vetefilt på dryga 40x40cm. De röda fantasifulla sömmarna på vit lakansväv får det att se ut som modern hemslöjd. Snyggt och praktiskt.
Pingback: » …och det bidde en skjorta… Sanne skriver
Pingback: Sanne skriver » Två lakan = två rullgardiner och ett nattlinne