Maria citerar, apropå surdegsbakande, en artikel i HD:
Men jag kan tycka att föräldrar skulle bry sig om sina barn i stället för att mata surdegar i kylen.
Och jag inser att jag måste påpeka: barnen är ofta – om inte alltid – med när jag bakar, och ganska ofta när vi lagar mat. Det är liksom bara så självklart att jag inte skriver ut det. Ofta vill båda barnen vara med, och jag får knappt plats själv (för övrigt en bidragande faktor till det ryggonda, när jag måste böja mig över ett barn och en pall för att komma åt köksbänk, assistent eller spis). Minstingen älskar att smula jästen. Alla vill hlla i ingredienser. Alla vill köra maskinen och baka ut. Och så vidare.
Det är så självklart att jag liksom inte tänker på att säga det.
1 kommentar
Ja jag undrar om hans uttryck inte mest var en självkritisk reflektion över sitt eget beteende – med tanke på att han gått från att resa jorden runt och käka lyxmat, till besöka skolmatsalar för att lyfta kunskapen om vikten av bra skolmat.
De flesta andra borde ju inse att det inte behöver ligga någon motsättning i att mata surdegar eller spendera tid med sina barn…