Det var bättre förr – i alla fall ibland

Minns du de blå tetrorna på SJ, med texten ”Ett glas vatten”? Jag minns när de kom. Jag minns att de var något nytt och konstigt och spännande. (Kan det ha varit i mitten på 1980-talet?) De kändes lyxiga, nästan slösaktiga. Skulle jag få en sådan, bara för att jag var törstig? Tidigare hade det ju funnits vatten för den som var törstig på tågen. Det slutade man alltså med.

Sett med vuxna ögon kan jag inse att det förmodligen, sett i kronor och ören för varje enskilt glas vatten, kanske var billigare för SJ med tetrorna än att tillhandahålla friskt vatten till alla som ville ha. Men idag ser jag det som ett steg i en dålig utveckling.

Idag är det i princip omöjligt att få ett glas vatten att dricka någonstans när man är törstig. Visst, går jag in på en restaurang eller ett kafé och köper något annat, så kan jag få ett glas vatten också, utan att betala extra. Men blir jag törstig och behöver dricka, så förväntas jag köpa något att dricka. En flaska vatten, eller en läsk. Det vill säga, blir jag törstig så kostar det mig, både i form av pengar och samvete. Om jag inte väljer att gå törstig, förstås – och det är ju inte heller en bra lösning. (Hej, förstoppning!)

Alternativet är att själv ha med vatten. Eller möjligen en tom flaska som jag kan smita in på toa någonstans och fylla – om toa finns att tillgå. Men det är så mycket aker man ska gå omkring och släpa på jämt och ständigt, utifallatt. Så om inte min väska ska sprängas av bra att ha om de behövs-saker, så måste jag alltså PLANERA i förväg när jag tänker bli törstig.

Det tycker jag är ett elände.

Jag vill ha offentliga vattenkranar!

Apropå detta, och saer om var bättre eller mer rätt förr, så möts man inom miljöarbete, när det handlar om resurshushållning och liknande, ibland av äldre kvinnor (ja, det är mest kvinnor) som säger ungefär ”Ja, men det där är ju inget nytt. Det var ju så vi gjorde förr.” Och ja, det har de ju helt rätt i. Men de säger det på ett sätt som är… nedlåtande. Som att de menar att bara för att vi inte uppfunnit hjulet så har vi inte rätt att framföra den här åsikten eller principen. Eller som att de helt enkelt vill framföra sin förträfflighet. Eller i alla fall betona att DE minsann alltid gjort rätt.

Men någonstans på vägen har det ju gått fel! För resurshushållning är inte längre någon självklarhet för den stora massan. Det behöver läras ut igen. Och om dessa gamla tanter hade hållit fast vid sina gamla principer, och lärt upp sina barn på samma sätt, så hade vi ju inte haft lika stora problem idag som vi har.

Kan inte tanterna istället se att vi delar uppfattning?