Nationaldagen och svenskheten

Det är nationaldag. På radion har man diskuterat nationaldag, Sverige och svenskhet. I tidningarna skrivs insändare. Och eftersom det är sent på kvällen får ni nöja er med ett axplock av mina tankar och funderingar kring detta :-) (Jag hade tänkt formulera mig väl, men det kom lite avfallskvarnar och en o-somnande snartfyraåring emellan.)

Ja, visst, landsgränserna är slumpmässigt satta en gång i tiden. Men inom dessa gränser har vi byggt en gemensamt samhälle. Det är vi som gemensamt, tillsammans, bygger och uppehåller samhället, hela tiden – det är vi som ÄR samhället. Och väldigt många av oss har någon sorts gemensamma värderingar. Allt detta tillsammans är Sverige och svenskt.

Det får vi förstås lov att vara stolta över. Även om inte allt är perfekt. Tänk om man bara fick vara stol över det som var perfekt! Då skulle de allra allra flesta av oss aldrig få lov att vara stolta. Nästan inga ungar skulle få lov att vara stolta över sina skolresultat, till exempel – för väldigt få har alla rätt på alla prov. Ja, ni hör själva hur idiotiskt det skulle vara om man bara fick vara stolt om allt var perfekt. Man har rätt att vara stolt även om man kämpat väl men inte lyckats helt.

Att man är stolt betyder inte heller att man ser ner på andra. Vi kan vara stolta utan att det betyder att vi tycker att andra länder är dåliga. Precis som man kan vara stolt över en kompis eller en granne. Eller för den delen bara tycka om dem ändå. Eller inte tycka nåt alls. Att man är stolt över sig själv behöver inte vara ett ställninsgtagande om något alls.

Men det är som att jantelagen lyser igenom extra tydligt i Sverige just på nationaldagen. Är det inte ganska spännande?

Och så läser jag insändaren av vänsterpartisten som inte vill vifta med flaggor förrän Sverige uppnått ditten och datten, eller vad det nu var hon skrev. (Jag har sett den i minst två tidningar.) Så jag undrar: viftar andra med flaggor på nationaldagen? Det har man i alla fall aldrig gjort där jag firat.

Och på radion tyckte de att nationaldagen ligger en dålig och konstig tid på året. Det tycker inte jag. Det är nu som Sverige är som allra vackrast. Därför har vi gjort det till en tradition att göra en utflykt ut i naturen på nationaldagen. Det känns som ett utmärkt sätt att fira och använda den extra lediga dagen.

(Och nu blev klockan ändå över midnatt, och jag som behöver sova…)