Jag kommer gåendes på trottoaren, på väg mot tåget. Framför mig på trottoaren går två damer/kvinnor. De går lite långsammare än mig; den ena leder en cykel, den andra (närmst vägen) röker en cigarett.
Eftersom jag vill gå raskare går jag förbi dem på vägsidan, alltså går ut ett steg i den biltomma gatan under några meter, för att komma om. Gör en omkörning, liksom.
Just då kastar rökaren iväg sin fimp, och träffar mig, som då är snett framför henne.
Hon hasplar ur sig en halvhjärtad ursäkt.
Jag bryr mig inte särskilt mycket om att jag blivit träffad. Däremot stör det mig med alla människor som tycker det är okej att slänga ifrån sig sina fimpar precis där de går och står. Så just idag bestämmer jag mig för att faktiskt säga något. ”Du vet att fimpar innehåller en massa farliga ämnen?” börjar jag, ganska snällt.
”Skit du i det”, får jag till svar, riktigt surt. ”Sköt du ditt så sköter vi vårt.” Båda två bidrar med ett antal sådana uttalanden, fast hon med cykeln är otrevligast.
Jag är ju på väg till tåget och dessutom inte alls på humör att stå kvar och diskutera i en diskussion som helt uppenbart bara kommer att gå åt fel håll. Dessutom är det alltid skitsvårt att i en sådan situation hitta de rätta orden, och frågan är om det är meningsfullt. Jag påpekar nåt om att världen är allas vår tillsammans, men får bara höra fler varianter på ”skit du i det” och ”sköt du ditt”.
”Och vad gör ni när världen går under?” undrar jag.
”Då går världen under. Bry du dig om ditt så bryr vi oss om vårt.”
Ja, vad säger man?
Det är först en halv minut senare, när jag hunnit en bra bit till, som jag kommer på vad det är jag skulle sagt, om jag hade kommit på det och hade vågat. Men nu får jag nöja mig med att skriva ner det här:
”Bra. Jag sköter mitt och du sköter ditt och alla andra sköter sitt. Och den dagen du får lungcancer så får du varken mina eller någon annans pengar till sjukvård utan får betala det helt själv, och du får ingen sjukpenning eller liknande. För jag skiter i din cancer, den har du förvållat dig själv, och jag vill inte att mina pengar ska gå till det.Är det så du menar? – Men nej, så gör vi inte. Vi har ett samhälle gemensamt, och det innebär att INTE var och en sköter sitt, utan alla får gemensamt ta konsekvensen av varandras handlingar. Jag och alla andra får vara med att betala för din sjukvård, jag och alla andra får leva med konsekvenserna av att du kastar fimpar omkring dig, och då är det faktiskt både min rättighet och min skyldighet att försöka få dig att låta bli att kasta fimpar. Och det är din skyldighet att åtminstone ta ansvar för att inte skada andra, även om du envisas med att skada dig själv.
Jag har inte ens lagt mig i din rökning. Jag må tycka att det är dumt att röka, men det la jag mig inte i. Jag la mig i det som rör mig och alla andra.
Eller när du tycker du man får lägga sig i? När någon stjäl? När någon misshandlar någon annan? Ska man sköta sig själv då också?
Vi har ett samhälle tillsammans. Och grundprincipen för det är att sköta saker tillsammans och inte skita i någon eller något.”
Men nej, så får man ju inte säga. Det är inte okej att kritisera folk för att de skräpar ner med sina fimpar. Det är inte okej att kritisera att folk skiter i miljön och i konsekvenserna av sitt handlande. Det är inte okej att kräva att folk tar ansvar.
Är det bara jag som tycker det är konstigt?
_________________________________
”Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu, det där att komma på försent vad man borde sagt” /Lars Winnerbäck
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Hon trodde kanske att du skulle börja kommentera att rökning är skadligt för hälsan när du började prata om skadliga ämnen i fimpar? Oavsett vilket så brukar en sådan aggressiv ton som hon verkar ha haft, vara ett tecken på att man faktiskt ändå nånstans skäms över sitt beteende.
Jag hade nog inte varit lika diplomatisk som du. ”Är du helt jävla dum i huvudet?” hade nog legat närmre till hands… :-) Fast egentligen borde man säga med sin allra vänaste, ”klapp-på-huvudet-lilla-gumman”-röst: ”Vet du vännen, det finns nåt som heter askfat. Jag kan skriva upp ordet om du vill så kan du gå hem och slå upp det eller be nån som förstår ordet att förklara det för dig. Och så slipper du kasta fimpar okontrollerat på folk i din omgivning, det blir väl jattebra?”
För att svara på din fråga: jo jag tycker också det är märkligt att man inte får kritisera diverse saker som faktiskt bevisat är skadliga för omgivningen. Överdrivet semesterresande med flyg, bilresande, eller skyhög köttkonsumtion. Det är som att det per automatik är dåligt att påpeka fakta som ger folk dåligt samvete, oavsett om det faktiskt är motiverat att känna dåligt samvete eller inte.
Författare
Ja, det är möjligt att hon/de trodde det var rökningen jag skulle kommentera, men svaret kom i alla fall inte innan jag hade hunnit säga klart.
Att jag var diplomatisk var nog just för att jag så många gånger haft det hela på tungan till olika människor och väl därför lite smått ibland funderat på hur man skulle kunna uttrycka sig. Men den där klapp-på-huvudet-varianten hamnar däremot också under kategorin saker man kommer på i efterhand att man skulle sagt :-)
Och tja, folk har ju generellt inga begränsningar när det gäller att kritisera ens föräldraroll – då brukar det anses fritt fram att kritisera? ;-)
Rökningen är mitt aber. Jag skäms varje dag, men finner inte styrkan att sluta (så länge jag är ensam, utan man eller barn).
Men jag försöker att vara så hänsynsfull som möjligt, har alltid en filmburk med mig där jag lägger fimpar, röker aldrig på perronger eller andra ställen där jag kan utsätta folk för passiv rökning.
Jag blir så upprörd när jag ser människor slänga fimpar, varför skulle det vara mer tillåtet än att slänga något annat skräp.
Jag tycker att cigaretter och rökare är skräp och jag tycker att rökning skulle förbjudas. Men jag antar att det bringar in mer skatt än vad sjukvården kostar så så länge kommer de nog att finnas kvar. Trist.
Författare
Jag har mycket lättare att förstå att det är svårt att sluta röka än att förstå varför man alls börjar :-)
Men jag tycker också att det är en jäkla skillnad på att röka på ett ansvarsfullt sätt, där man i möjligaste mån respekterar och tar hänsyn till omgivningen (i form av både andra människor och miljön).
För övrigt så tror jag absolut att rökningen kostar mer i form av sjukvård etc än vad den inbringar i form av skatter. Jag tror att tobaken är tillåten av samma skäl som alkoholen: det är en så etablerat del av ”kulturen” att folk aldrig skulle acceptera ett totalförbud/det är inte tillräckligt många som skulle rösta på politiker som vill ha totalförbud.