Vem ska man tro på – och hur ska man göra? Om lösenord.

Man ska inte lämna ut sina lösenord till någon. Aldrig förvara dem nerskrivna. Byta dem ofta. Ha olika lösenord till olika konton.

Självklart, eller hur? Saker vi fått lära oss i många år nu. Och med jämna mellanrum får vi ”facit” på effekter av att avslöja lösenord eller ha samma till flera olika saker, och så vidare.

Men nu. Nu har en flicka försvunnit i Norge. Och plötsligt dyker det upp uppmaningar på twitter. Om att man ska be sina barn skriva ner lösenord och användarnamn på lappar och stoppa i kuvert, så att man ska kunna använda dem om det verkligen behövs. Eller ja, det är inte bara barn som uppmanas göra så.

Uppmuntra alla i familjen att skriva ned användarnamn och lösenord till facebook, skype med mera och lägga i förslutet kuvert.

står det på en bild som skickas runt på twitter.

De där lösenorden som man egentligen aldrig får skriva ner, om man ska göra rätt. De där lösenorden som man ska byta ofta, om man ska göra rätt. De ska skrivas ner på en lapp och läggas undan i ett kuvert.

Ja, jag fattar varför. Jag fattar att det är bra att kunna komma åt all all ALL information om barnen försvinner och man behöver försöka ta reda på vad som hänt.

Men det känns ändå märkligt. För även om JAG kan

värdera förtroendet och öppna ENDAST i nödfall

så är det ju inte de som värderar förtroendet som är problemet i vanliga fall heller – inte jag och andra vettiga människor som är skälet till att lösenord är just lösenord.

Eller är det bara jag som tycker det här känns… motsägelsefullt?