Apropå det här med skolan, slöjden och noggrannheten…

”¦ som jag skrev om häromsistens, så tror jag att det hänger samman med min eviga känsla av att slarva.

Jag känner aldrig att jag gör saker tillräckligt noga. För jag tycker liksom aldrig att jag vill lägga ner den tid och noggrannhet som krävs för att jag ska känna att det är så bra som det borde, enligt den ribba som lades i skolan.

Den noggrannhetsnivån är ytterst sällan motiverad. Oavsett om jag ska sy gardiner, lägga upp byxor eller sätta panel i taket. Förmodligen är den kravnivån som sattes upp i skolan inte ens motiverad när man ska tapetsera (som vi ganska snart ska göra). Det är i alla fall inte en nivå som passar mig. Jag vill göra saker, men resultatet behöver inte vara perfekt annat än när det är motiverat tekniskt.

Så jag ger avkall på perfektionen. Den tilltalar mig inte.

Och samtidigt har jag alltid mer eller mindre dåligt samvete över det. Över att jag slarvar. Över att jag inte gör som man borde. Ursäktar mig ofta för det.

För övrigt så är det väl ganska många fler än jag som dras med det här problemet. I jobbsammanhang pratas det om att man måste lära sig att nöja sig med att göra saker tillräckligt bra. Vilket ju tyder på att alldeles för många känner krav på perfektion.