Vår lilla Icaaffär säljer numera bara förpackad paprika. Dels trepack ”trafikljus” (och det köper jag inte, eftersom barnen inte gillar grön paprika, så då blir det vi vuxna som får äta den gröna jämt). Dels styckförpackad paprika.
Ja. Den vanliga lösviktspaprikan är styckförpackad: varje paprika i en enskild, generöst tilltagen prasselpåse.
Vansinne, förstås. Idiotiskt och meningslöst.
Idag tröttnade jag och bestämde mig för att göra som man gjorde på nittiotalet: lämna kvar den onödiga förpackningen i affären. Så när jag hade betalat ställde jag mig och slet loss plastförpackningarna på mina tre paprikor och lämnade till kassörskan.
”Men de håller mycket bättre kvalitet när de varit förpackade så”, sa kassörskan.
”Skit samma”, sa jag. ”Vi måste minska plastslöseriet. Och det gör inget om paprikorna skrumpnar lite när man ändå ska laga mat av dem.”
För övrigt: när jag kom hem och skulle laga maten så konstaterade jag att en av paprikorna redan var dålig på en stor del av ena sidan. Dålig på det där viset som de bara bli om de ligger i plastförpackning.
De som ligger löst blir möjligen lite skrumpna.
6 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Jag håller verkligen med dig! Så sjukt onödigt! Tyvärr tycker man att plast behövs och bioplastens era har precis börjat. Jag förstår inte poängen när man faktiskt kan handla i lösvikt.
det är ju konsumenterna som bestämmer, minsta lilla säckiga paprika blir lämnad för de fräschaste. plasten gör att de ser fräscha ut längre. det var konsumeterna som drev ica till att fuska med köttet också, eftersom de fick slänga kött som maldes typ igår för att alla (=de flesta) köper dagsfärskt.
varför lämnade du plasten till kassörskan? knappast hennes idé :)
Författare
Det där med att konsumenterna bestämmer är, åtminstone till väldigt stor del, bullshit. Det är den ursäkt olika branscher använder väldigt ofta för att skylla ifrån sig, visst. Det intressanta är att de jämt använder det som ett argument när vi efterfrågar saker. Alltså:
Jag som kund: ”Varför har ni inte det här, som jag vill köpa?”
Handlaren: ”Därför att ingen efterfrågar det.”
I många gånger är tillverkare, handlare med flera snarast väldigt konservativa – inte politiskt/ideologiskt, alltså, utan i betydelsen de gör som de brukar göra eller som de tycker är enklast. Precis som folk gör mest, alltså. Det behövs alltså ett markerat, massivt konsumenttryck för att åstadkomma förändring.
Och nej, det är inte kassörskans idé att det ska vara plast runt paprikan. Men att jag går hem och muttrar gör ingen skillnad. Om jag däremot på olika sätt talar om att jag tycker det är galet så kanske fler uppmärksammar det och då kanske det sociala trycket till slut, i bästa fall, har någon påverkan. Så för att få effekt bör jag alltså.
1. berätta om vad jag tycker för andra
2. berätta för Ica centralt vad jag tycker
3. berätta för min lokala Ica vad jag tycker.
Min lokala Ica är en ganska liten Ica. De bryr sig trots allt om vad kunden tycker, åtminstone i viss utsträckning. Genom att lämna tillbaka plastförpackningarna till kassörskan (och förklara varför) så får hon veta att jag tycker det är ett problem. Dessutom hör fler i kön vad jag säger och uppmärksammar det. Och tillsammans innebär det att fler personer uppmärksammar problematiken. Och Icaaffären är också fullt kapabla att välja att ta hem annan paprika, eller att meddela Ica centralt att det finns kunder som tycker det är ett problem.
Kassörskan är för övrigt inte en ömtålig femtonåring utan en person som absolut klarar av att jag pratar med henne på det viset.
Vi förändrar inte världen genom att gå hem och knyta näven i fickan, utan genom att uppmärksamma och försöka förändra de saker vi anser vara felaktiga.
Vad gäller att konsumenter skulle lämna minsta lilla säckiga paprika så är det inte heller sant. Läs för övrigt gärna http://sanneskriver.se/2011/05/05/jag-gillar-andrasortering/
men gud, varför så mästrande ton? ditt länkade inlägg beskriver hur du kan tänka dig att köpa skrumpna grönsaker IBLAND. det är ju liksom det som handlaren försöker lösa med plasten.
”Kassörskan är för övrigt inte en ömtålig femtonåring utan en person som absolut klarar av att jag pratar med henne på det viset.”
”På det viset”!? Hur menar du att du pratar med henne, för nu får du det verkligen att låta som att du uppfostrar en vuxen människa? Jag kommer inte återkomma till den här bloggen. Jag tror inte du bryr dig, men jag säger det hellre till dig direkt än att säga det högt så någon annan hör och kanske säger det till dig sen.
Författare
Om du uppfattar det som mästrande när jag beskriver rakt och sakligt och förklarar hur jag resonerar, då är det ditt problem. Det är så jag uttrycker mig. Du verkar tolka in en massa märkliga saker i det jag skriver, och det verkar snarast som att du letar efter ord att hänga upp dig på.
I ett liv som småbarnsförälder har jag för övrigt inte heller alltid möjlighet att väga varje formulering på guldvåg när jag skriver. Antingen får jag skriva när barnen är vakna, och då finns inte möjligheten att sitta och väga på guldvåg, eller får jag skriva när de somnat, och då är jag av naturliga skäl trött.
Och min blogg är inte till för att stryka världen medhårs. Den är min plats att uttrycka vad jag tycker.
Det var DU som kritiserade att jag alls blandat in kassörskan i mina åsikter óm plastförpackningar. Jag förklarade att det jag gjorde inte var ett problem. Du tolkar det som att jag försöker uppfostra henne. Ärligt talat, rakt ut: Lägg av.
Så nej, jag bryr mig inte om att du inte återkommer. Du tillför inget konstruktivt på något plan alls.
Ha ett bra liv!
Håller med dig att plast kring grönsaker känns onödigt. Själv har jag upptäckt att plast och papper kring tandkrämstuber har återuppstått. Läs gärna här: http://www.anderstips.se/stoppa-onodig-forpackning-pa-tandkram-igen/
[…] tycker, alltså inte bakom ryggen på någon utan direkt till någon som kan känna sig berörd, då försöker man tydligen uppfostra vuxna människor?! Herregud, HUR ska vi nånsin kunna komma någon vart om det är fel att framföra att man tycker […]