Jag har köpt mig ett nytt år. Lite så känns det i alla fall.
Det jag har gjort är förstås att jag köpt nya kalenderblad till min (inte-)filofix. 2012 närmar sig sitt slut, och jag behöver kunna skriva in möten och annat för nästa år. (Ja, jag tillhör dem som fortfarande föredrar papper för detta.)
Sedan ett antal år tillbaka använder jag alltså en almanacka där jag behåller ”pärmen” från år till år. Pärmen börjar ärligt talat bli utsliten; fästet för pennan håller knappt ihop längre. Men den får duga ett år till.
Jag gillar känslan av att stoppa in ett nytt år. Rensa bort gamla saker. Stoppa in ett antal oskrivna blad.
Jag minns fortfarande känslan i skolan, när terminen startade och man skaffade en ny elevkalender för läsåret.
Jag minns också fortfarande den mentala smärtan när några killar i klassen på högstadiet snodde min elevkalender och skrev elakheter i den. Tack och lov har i alla fall minnet av känslan bleknat med tiden…