Men ursäkta mig, kära medpassagerare! Att jag ställer mig lite åt sidan när dörrrarna öppnas på tåget är för att de som är på tåget men ska av ska kunna få kliva av utan att behöva tränga sig fram. INTE för att det ska bli en liten liten springa i folkmassan som du kan tränga dig igenom.
Egentligen skulle jag vilja ställa mig ännu lite längre åt sidan, för att underlätta för de som ska av. Det underlättar i så fall för alla – både de som ska av och de som ska på. Mindre trängsel ombord. Färre personer som behöver känna panik över att inte riskera hinna av. Lättare för de nya som kliver på att hitta sittplats.
Dessutom tycker jag det hör till allmän hyfs.
Men skulle jag ställa mig längre åt sidan så skulle ännu fler än du tränga sig förbi mig. Det skulle vara jag som skulle bli utan sittplats.
Så jag kör en kompromissvariant, där jag försöker hålla fri väg men ändå bevaka mina egna intressen och se till att det inte blir för gott om plats för andra att smita emellan.
Fast såna som du smiter ändå emellan. Ni kan dessutom konsten att göra det på ett sätt som gör att det är jag och andra som jag som liksom får rycka oss undan för att inte välta, och därmed är det jag som kommer att stå mitt i vägen hastigt och (inte så) lustigt. Det blir jag som inte verkar ha sunt förnuft och hyfs. För att du och såna som du inte vet hur man uppför sig.