Vi gjorde pasta häromdagen, jag och fyraåringen. Det var hans idé. Eller snarast, han har frågat många gånger om vi inte kan göra pasta, och jag har sagt att jo, visst kan vi göra det någon gång. Och så slog det mig, när den nyblivna nioåringen ville ha en pastarätt på sin födelsedagslunch, att det var ett lämpligt tillfälle att testa, när vi nu ändå var hemma och hade ”jullov”.
Det verkar ju generellt ganska trassligt, det där att göra egen pasta. Och en googling på recept visade att de flesta var ganska omständiga. Det ska vara durummjöl (det har man ju inte hemma). Det ska vara både hela ägg och extra äggulor. Det ska blandas ihop för hand på bakbordet. Och så vidare.
Men så hittade jag ett recept, där det stod att det här var det enklaste och det bästa. Hela ägg. Bara vetemjöl. Kör ihop degen i matberedaren.
Så jag testade. Jag gjorde en sats på 300 g mjöl, 3 ägg, 1 msk olja och ½ tsk salt. Körde ihop till en grynig massa i matberedaren, knådade ihop till en mycket fint och fast klump, och la sedan in i plastfolie i kylskåpet en dryg halvtimme.
(”Mamma”, gastade fyraåringen, ”plast är inte bra för miljön!” Så sant så sant. Men en rulle plastfolie räcker i alla fall i flera år i det här hushållet.)
Sedan plockade vi degen, delade den i fyra bitar, varav två fick vänta i kylen så länge medan vi kavlade varsin av de två första.
Det var en mycket bra och trevlig deg. Lite tungkavlad, s jag fick hjälpa fyraåringen lite. Men den klibbade inte fast i underlaget och gick inte sönder. En mycket barnvänlig och trevlig deg – ett alldeles utmärkt husligt pyssel ihop med en fyraåring! Sedan skar vi (både han och jag) remsor med hjälp av en sån där pizzaskärare som man rullar, och när vi hade fixat all pastan så kokte vi pastan i cirka 3 minuter.
Det blev mycket gott och mycket mättande :-) Det här gör vi fler gånger!
En bonus är att med det här höga ägginnehållet så behövs rimligen ingen mer proteinkälla utan man kan laga vegetariskt ”på bara grönsaker” att servera till. Dessutom ska vi säkert experimentera med högre fiberhalt :-)
Pingback: Sanne skriver » Allt detta vita mjöl?