Som om alla pojkar vore lika?

Jag läser att Charlotte Perelli är glad att det väntade barnet verkar vara en pojke enligt ultraljudet:

Jag kan ju det där med killar. Det har jag erfarenhet av sedan mina grabbar och känner mig så trygg med det, jag är en riktig pojkmamma.

Precis som Charlotte Perelli så har även jag två pojkar. Och även om de är extremt lika varandra utseendemässigt så är de inte lika varandra i sätt eller beteende eller intressen eller personlighet. Så jag fattar faktiskt inte alls vad hon menar. Barn är individer. Som förälder till ett eller flera barn har man erfarenheter med sig av barn och att vara förälder när man sedan får fler barn. Men erfarenhet av just det barnets personlighet har man inte. Och personligheten sitter inte i könet.

Så det förvånar mig att Charlotte skriver så. (För ja, det är hämtat från hennes blogg – det är inte påhittat av aftonbladet.) Hade hon bara varit förälder till ett barn så hade hon kanske fortfarande kunnat tro det. Eller om hon varit förälder till två barn men av olika kön, för då hade hon ju kunnat tro att barnens skillnader trots allt berodde på barnens kön, även om det inte vore så. Men som mamma till två pojkar så borde hon veta, erfarenhetsmässigt, att syskon av samma kön inte alls är likadana när det kommer till personlighet.

Eller har just hon fått två pojkar som råkar vara varandras kopior personlighetsmässigt? Jag tvivlar. Jag tror ju att om två syskon är kopior av varandra, personlighetsmässigt, så beror det mer på föräldrarna: hur föräldrarna format dem, vilka förväntningar föräldrarna haft, hur föräldrarna format dem. Tror jag, alltså.

Och jag tycker synd om den blivande pappan. Från Perellis blogg:

– Jag vet i alla fall en sak, att även om Anders har sagt att det spelar ingen roll vad det blir, så är det väl alla killars stora dröm att få en son. Att kunna spela fotboll med, hockey och sedan snacka bilar med en son, skriver hon.

För hon litar uppenbarligen inte ens på vad den blivande pappan till hennes barn säger. Hon tar sig friheten att tala om vad både han och alla andra killar tycker och vill – även om han sagt något annat. För hon VET.

Och om hon VET vad alla killars stora dröm är, så VET hon säkert något motsvarande när det gäller sina egna söner. Vilket jag skulle gissa betyder att hon formar dem till det hon vill och tycker de ska vara.

Och så blir hennes tankar om om pojkmammeriet e självuppfyllande profetia.