Jag har suttit och lagat kläder ikväll. Huvudsakligen mina egna jeans. Byxor som lagats för andra och kanske tredje gången, huvudsakligen på samma ställen som innan, eller strax intill de gamla hålen.
Jag har plockat och sorterat och försökt få lite ordning. Man har ju en massa saker. Till viss del för många saker.
Fast ändå…
Jag ser ibland folk kommentera om att de gör sig av med saker, att de rensar ut och ska ha max ett visst antal saker och sånt där. Och en hel del av dem verkar hävda att de gör det som en miljöinsats.
Jag hänger inte riktigt med på det resonemanget. Visst, saker som an själv inte har nytta av kan någon annan istället ha nytta av. Och vissa saker kan återvinnas. Men oftast så är det ju så att man skaffat sakerna för att man sett ett behov. Att då göra sig av med dem för att man inte riktigt trivs med dem, lägga över sakernas problem på någon annan, och sedan tids nog skaffa något nytt – det är väl knappast någon miljöinsats?
Visst kan det vara skönt att rensa ut och göra sig av med en massa problemsaker, absolut!
Men om jag ska tänka ur ett miljö- och resurs- och omställningshänseende så känns det snarast som att det är bra att spara så mycket som möjligt. För det är inte alls säkert att det kommer att vara lika lätt att skaffa nya saker om nåt decennium eller två. Och när det inte finns några råvaror att använda så tar man kanske bättre tillvara det man redan har och drar större nytta av det än man skulle göra i återvinning eller förbränning idag.
Så jag behåller nog gärna onödigt många saker. Och satsar hellre på enstaka genotänkta nya saker.
Även om det innebär att antalet prylar jag äger fortfarande ökar.
2 kommentarer
Till viss del håller jag med dig, man bör inte använda ”en in, en ut” som ett sätt att fortsätta överkonsumera. Samtidigt verkar du resonera att man måste stå sitt kast om man köpt saker som man inte längre har användning av och det tycker jag låter som resursslöseri – bättre då att göra sig av med sakerna så att de kommer till användning.
Idéerna kring frivillig enkelhet har hjälpt mig att konsumera mer långsiktigt och hållbart och jag har minimerat antalet dumma impulsköp till nästan noll. Plus att jag fått bättre ordning hemma!
Och tanken är ju inte att konstant rensa ut saker utan att öka antalet saker i en långsam och hållbar takt!
Författare
Det jag vänder mig mot är att göra det till en enkel princip, där det på något vis är bättre att ha färre saker rätt upp och ner och där det blir ett självändamål att göra sig av med saker.
Saker som man själv inte har nytta av och som man med väldigt stor säkerhet kan säga att man inte kommer att ha nytta av framöver ska man självklart göra sig av med på ett sätt som gör att någon annan kan få nytta av dem. Men med väldigt många saker är det så att de faktiskt kan komma till nytta för en själv senare. Man måste bara ta sig tiden att modifiera (sy om, laga, bygga om) – eller för den delen i vissa fall sänka sina krav. En hel massa saker kan faktiskt vara okej att spara utifrån principen ”bra att ha”.
Men det är svårt med generaliseringar :-)