Gå till kungs

Jag har för mig att det finns någon gammal folksaga om pojken, eller flickan, eller vem det nu var, som skulle gå till kungs. Gå till kungs för att få ordning på någon orättvisa, någon felbehandling, något som inte stod rätt till och behövde odrnas upp från högsta ort.

Jag kan just nu inte minnas vad sagan hette, och alltså inte hitta den. Kanske har jag bara inbillat mig?

Men jag tänker ibland att det är det man borde göra. Gå till kungs.

Ja, inte bokstavligt då – för det är inte kungen som har makten.

Men alltså, vi har allvarliga problem. Klimatet håller på att förändras, stabiliteten i jordens naturliga system håller på att sättas ur spel, och utvecklingen fortsätter åt FEL håll. Trots att vi vet. Vet vad som händer, vet vad det beror på, och vet vad vi borde göra åt det. Och de som bestämmer slår dövörat till och låtsas som inget.

Vi borde göra något på riktigt. Inte bara skriva insändare, skicka mejl och starta Föräldravrål, utan vi borde gå till kungs. Eller till regeringen då; det är ju regeringen som är motsvarigheten till de gamla sagornas kungar. Vi borde gå och sätta oss hos Reinfeldt och Borg och alla de andra och prata och förklara och tjata, klura ut vad det är de inte fattar eller varför de skjuter insikt och ansvar ifrån sig. Prata prata prata tills de fattar.

För, som det sägs i en annan saga, fast en modernare sådan (och det här fallet är det inget tvivel om saken, för det här citatet kan väl de flesta i min generation):

Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

(Jonatan i Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren.)

Och en liten lort vill ju ingen vara – eller?

Men små lortar är vi, de allra flesta av oss. Jag är det definitivt. För trots att jag vet att läget är allvarligt så tar jag inte tåget upp till Stockholm och sätter mig hos statsministern och förklarar tills han fattar. För jag låter min egen bekvämlighet – möjligheten att vara hemma med familjen, njuta av höstväder, beta av lite städning och tvätt – gå före. Jag låter den sociala känslan ”så kan man inte göra, det är pinsamt” gå före insikten om allvaret.

Och jag tänker på alla människor tidigare i historien som inte ingripit mot olika sorters hemskheter och som vi, i efterklokhet och på säkert avstånd i både tid och rum, anklagar med ett ”Men varför gjorde ni inget?”.

Tja. Inte fan gör vi vad vi borde.