Jag kom på mig själv igår eftermiddags att längta efter varma element.
Du vet när ett element är så där riktigt riktigt varmt, och luften i rummet är kall? Den där sköna kontrasten. Den där känslan av värme som liksom uppfyller allt och ger hopp när man kommer in från kylan och rummet är kallt, men elementet ger hopp om att jodå, du kommer att bli varm. Och det där varma elementet liksom är allt du drömt om, någon sorts himmelrike, det perfekta och faktiskt uppnåeliga.
Vi har en varm höst i år. Elementen här hemma är än så länge så lite på att man knappt kan registrera skillnaden mot rummets temperatur. Och visst, det är ju bra att inte behöva slösa med energi. Men det är sorgligt om hösten är varm för att vi slösat för mycket med energi tidigare.
Och jag längtar varma element.