När det är jätteviktigt att svara rätt men samtidigt omöjligt

Jag gillar inte att gå till optikern.

Jag var där idag. Min ”vanliga” optiker – det vill säga den jag var hos privat, för tre månader sedan, vilket förmodligen inte var samma som jag var hos för tre och ett halvt år sedan – hade sagt att jag förmodligen (eller kanske? eller vad sa hon?) behövde terminalglasögon. Så nu kom jag slutligen iväg. På en tid som inte stämde vettigt med något annat och därmed stökade till min dag en massa – men det visste jag ju inte riktigt när jag bokade den.

I alla fall. Som sagt var, jag gillar inte att gå till optikern.

Inte så att optikern är otrevlig. Varken den jag var hos idag eller den jag var hos för tre månader, eller någon annan jag varit hos. Jag gillar bara inte situationen. Det här att svara på tusen frågor. Och vetskapen om att jag måste svara rätt. Att det är jag som måste göra den korrekta bedömningen, svara det som är rätt, det som ger rätt lösning, rätt glasögon.

Dels de allmänna frågorna. Hur sitter du på jobbet? Sitter du bra? Hur långt har du till skärmen? Har du några problem? (Mnja”¦? Får ont i ryggen ibland”¦?) Är du ofta trött? (Ja? Småbarnsförälder, hus, trädgård, ideellt arbete – klart jag är trött. Men jag kan inte skilja ut om jag är tröttare än jag ”borde vara”.) Hur ofta har du huvudvärk? (Öh – ibland?) När kommer huvudvärken? (Alltså, jag kan ju ibland ana det i förväg, och eventuellt se mönster, men inte nu när jag sitter här”¦)

Dels frågorna vid undersökningen. Kan jag läsa det där på nedersta raden? (Tja, kan och kan- hur mycket är god gissning, och vad går gränsen för att veta? Och är det verkligen gott nog – eller ens relevant?) Blir det här bättre eller sämre? Är prickarna tydligare nu eller nu? När blir de vågräta strecken tydligare än de lodräta? Är det bättre så här eller så här? Är höger eller vänster bättre nu? Och nu då? Och nu?

Man kan ju få huvudvärk för mindre. Och just idag var jag dessutom extremt trött, inte minst i ögonen, trots att jag sovit extra länge i natt. Förmodligen har jag mens på gång. Men med min oförutsägbara kropp går det ju inte att ta med sånt i planeringen när man bokar tider.

Hon kom i alla fall fram till att jag inte behövde några terminalglasögon just nu. För jag svarade visst ”fel” på de relevanta frågorna. Det vill säga jag gav inte de svar som skulle antyda att jag behövde det. – Men med tanke på hur osäker jag var på hur jag skulle svara på frågorna, så kan det ju lika vara så att jag skulle behöva? Enda resultatet är ju liksom att jag känner mig osäker och misslyckad. Att jag kanske gjorde fel.

På samma sätt gillar jag inte att gå till tandläkare. ”Gör du si eller så?” Eller gå till doktorn. Speciellt när det handlar om något lite diffust och samtidigt rejält besvärande. Där det verkligen är viktigt att det jag menar kommer fram. Och där det uppenbarligen är jätteviktigt med vad jag svarar. Gör det ont när du”¦? (Mnja. Ibland. Ont? Hur definieras ont? Ont kan ju vara så olika saker”¦) När gör det ont? Hur ofta?

Som med nacken. Hur satt du när det hände? Hände det si eller så?

Jamen ursäkta mig att jag inte har full koll varenda sekund. Ursäkta mig att jag inte ständigt sitter och är helt fokuserad och registrerar allt allt allt.