Förra helgen skulle vi slutligen sätta upp hyllor i smatten bredvid murstocken i matrummet. Mellan murstocken och väggen satt förr ett supeskåp, som vi plockade bort när vi renoverade rummet. Istället fick muraren mura i smatten också. Och sedan hade vi tänkt måla det hela med linusfärg, men sedan har vi valt att låta bli, för att det är enklare med den råa ytan när man förvarar ved där.
För det är tanken: att förvara ved. Vilket vi också gjort och gör.
Men vi ville också ha hyllor där. För att kunna dela upp veden i flera våningar. Och för att kunna använda utrymmet till annat under sommarsäsongen. Som till att ställa torkollan och kunna torka saker från trädgård och skog. Så i julklapp fick vi rostfria hyllplan, beställda enligt våra önskemål, av mina föräldrar.
Så, förra helgen skulle vi sätta dit skruvar att lägga hyllplanen på.
Det var rejält nervöst. Viktigt att de kom på precis rätt ställe, för att det inte skulle bli skevt och fult. Viktigt att hållen blev bra och snygga och inte gick sönder. Och så vidare.
Efter noggrannt funderande och mätande och vattenpassande och markerande med penna och spik, så började min man borra. Först med tunt borr, sedan med grövre, för att sedan kunna sätta i grova plugg.
Svordommarna och förtvivlan blev värre och värre.
För innanför murarens hårda puts och det gamla lagret hård puts därinnanför fanns – ingenting? Eller ja, det var i all fall så det verkade först. En dryg centimeter in i väggen sprätte borren åt märkliga håll, och det fanns inget för pluggen att fästa i.
Fast efter lite funderande och undersökande så konstaterades att det nog egentligen fanns något. Typ ett klassiskt skikt av kalkputs, betydligt mjukare och smuligare än de yttre lagren, och som därför pulvriserades totalt av borret.
Oavsett vilket: pluggen kunde inte fästa, skrivarna kunde inte fästa – och pluggen gick nästan inte att få ut igen :-( Till slut fick vi i alla fall bort dem.
Så vad göra då då? Tja, nästa variant blev att blanda finbetong, stoppa i plastpåse, klippa av hörn och spritsa in i hålen och sedan trycka i pluggen. Och hoppas. Och vänta.
Det funkade inte. Dagen efter visade det sig att pluggen inte satt fast.
Så nu sitter pluggen där, lösa, halvt utdragna. Just nu hr vi egentligen inte någon plan.
Och jag saknar de där träklossarna och träpluggarna som vi hittat inmurade här och var i huset. Inmurade på ställen där man vetat att man skulle komma att behöva fästa saker. Som längs med väggarnas nederkant, där man skulle fästa listerna. Och i köksväggen där man skulle fästa köksskåpet. Må vara att det känns märkligt – men uppenbarligen var det en lösning som funkade. Till skillnad från våra försök…