Jag har de senaste dagarna plockat upp resterande potatis ur trädgådslandet. För vissa av sorterna är resultatet extremt magert. En rad med Rödbrokig svensk gav max ett par dl små runda potatisar – en del bara små som ärtor. Av Violette hittade jag två potatisar, och av Mayan queen fem, tror jag. Av Snöboll fick vi två stora och ett tiotal pyttisar. Och Tärende och Blå dalsland som fått bo i en stor murarbalja med hål i botten hittade jag verkligen bara småärtor av.
Ingen av ovanstående är alltså egentligen lönt att odla hos oss? Nästa år tror jag vi satsar på att gräva en grop åt vardera sådan sort och slänga ner alla sättpotatisarna av var sort i ett hål. Typ.
Däemot har vi fått hyfsat mycket av Jämtländsk vit – även om den är rejält skorvangripen och med en hel del knäpparlarver. Likaså har vi fått bra resultat av Maris Per, Salad Blue, Timo, Mandel och Princess.