Jag rensar bönor. Rosenbönor och purpurstörbönor. Visserligen hade inte alla ens börjat torka ute på sina ställningar där de växte, och en del av dem kunde säkert fortsatt att växa ett tag till. Purpurstörbönorna har till och med börjat blomma om. Men det är enormt fuktigt ute efter allt regnande, och risken är att bönorna ändå skulle ruttna bort. Plus att det börjar kännas som dags att bära in deras klätterställningar. Vinterordna trädgården lite, liksom. Visserligen har vi fortfarande inte ens haft den första frosten, och SMHI hävdar att det fortfarande är sommar – men ändå.
Och eftersom vi (eller mest jag) redan sparat undan massor av båda sorternas bönor till utsäde, så rensar jag nu alltså resterande bönor – som inte alls börjat mognadstorka på plantan – och torkar bönorna till att ha att laga mat av. För vi behöver inte ens allt det utsäde vi redan har, om vi inte ska odla hela trädgårdslandet fullt med bönor. Och de som inte hunnit mogna duger förmodligen inte till utsäde. Men till mat lär de ju duga.
Och det känns ganska schysst. Stora mängder fantastiskt vackra och rejält fylliga bönor. Detta trots att vi redan ätit massor som brytbönor under sommaren, och förvällt och fryst in. Och ändå stora mängdor bönor för torkning nu. Detta på ett par kvadratmeters yta.
Den dag vi av olika skäl behöver kunna odla vårt eget protein tror jag jag kommer att satsa på rosenbönor.
Och min sotar ur pannan, dammsuger ur pelletsbingen och fyller på pellets så att pannan kan dras igång på riktigt.
Pingback: Sanne skriver » När jag blir gammal ska jag leva på jordärtskockor och rosenbönor