Vi har ju brukat ha paketkalender till barnen, och jag har tidigare år skrivit om min vånda kring detta kopplat till miljö och konsumtion och prylhets: sanne.wblogg.se/tag/kalender/
I år har vi landat i en annan variant av ”paketkalender”.
(Jag ska börja med att erkänna att sexåringen dock även fått en legokalender. För det blir trots allt märkligt obalanserat om han hela tiden ska lida för att han kom som nummer två, och storebror har garanterat hunnit få mer sådant än lillebror. Storebror får i år inte någon legokalender. Det tycker han är orättvist.)
I årets kalender består paketet varje dag av två hoprullade papper. Det ena pappret innehåller noter till en jul- eller luciasång – till tioåringen som läser noter och spelar blockflöjt. Det andra pappret innehåller text till (första versen av) samma sång – till sexåringen som nyss lärt sig läsa. Och så är tanken att vi varje dag eller kväll ska kunna spela och sjunga en julsång tillsammans hela familjen.
Tioåringen var måttligt glad över detta i morse. Det var helt uppenbart inte alls vad ha ville ha.
Men ikväll när vi musicerat tillsammans – flöjt, gitarr och sång – så har vi haft riktigt trevligt.
Pingback: Paketkalender och aktivitetskalender | Sanne skriver