Det har ju som sagt var varit svårt att hitta böcker som faller vår sexåring i smaken. (Fast i ärlighetens namn sitter han gärna med och lyssnar när vi läser långa avancerade saker som Sagan om Ringen för storebror. Men det är inte samma sak som att kunna uppehålla intresset för en hel bok…) Men så läste vi SVJ häromsistens, och det var succé.
Nu har vi läst Matilda, också av Roald Dahl. Och det är nog nästan lika mycket succé.
Den här gången har han inte legat dubbelvikt av skratt eller så, som han gjorde med SVJ. I alla fall inte riktigt lika mycket. Matilda är ju liksom inte på det viset, även om den stundtals är väldigt rolig den också. Men han har suttit ganska trollbunden och velat att vi skulle läsa vidare. Och resten av familjen har stannat till och satt sig ner och lyssnat de också. Och ja, det är en väldigt rolig och spännande bok.
Men den har liksom andra poänger också. Den lilla flickan som är superintelligent och lär sig saker tidigt och snabbt. Föräldrarna som inte alls begriper sig på sitt barn och som har helt andra värderingar. Rektorn som är en brutal jävla skitstövel. Skolfröken som haft en hemsk uppväxt. Vuxenvärlden som både är hemsk och inte hemsk. Allvarliga ämnen, som hanteras utan att skämtas bort och samtidigt osentimentalt utan bara väldigt rakt och okomplicerat. Och intelligenta Matilda lyckas lösa allt till det bästa genom intelligens och en liten liten gnutta av… något som inte riktigt är möjligt :-)
En hjälte av det slag många barn behöver.
Och ja, det är brutalt ibland. Men ändå på en nivå som funkar, utan någon som helst tvekan från sexåringen.
Sammantaget en mycket mycket bra bok som både jag och sexåringen rekommenderar.