Brudvals

Av en händelse kom det sig att jag innan idag rotade fram vår Allan Edwall-best of-samling. Och då hörde jag förstås den här, som plockar fram underbara minnen:

Den blev på något vis vår brudvals, framförd på cello och sång, medan vi dansade över gräset den där augustikvällen.

Men har man sett på själva far
som valsar runt med rumpan bar
och inte skor eller byxor har
och inte några pengar.

Han spelar på sitt handklaver
och barna dom blir fler och fler.
Och sol går opp och sol går ner.
Och aldrig några pengar.

Men strunt i pengarna och strunt i skatten,
jag äter gammalt brö och dricker vatten
och sover som en timmerstock om natten
och råttor har jag fulla skafferiet.

Och mot betalning gal ej näktergalen.
Av glans och storhet blir det bara skalen.
Av prål och prydnad blir det mat åt malen
och alla råttorna i skafferiet.

Jag fyller magen min med sång
när tarmen knäpper pling och plong.
Om portmonnän är full nån gång,
så inte är det pengar.

I testamentet ska det stå:
Ditt liv är till för att leva på
och ära kan du aldrig få
och inte några pengar.

Och mot betalning gal ej näktergalen…

Och gläds med den som åt sig fet.
Du har betalat hans diet.
Och glöm bekymmer och förtret
och bry dig ej om pengar.

För den som proppar magen full
och läppjar vin för gommens skull
blir ändå bara grus och mull
trots alla sina pengar.

Och mot betalning gal ej näktergalen…