Sertralinet, fyllan och depressionen – bygger vi en lite bättre värld nu?

Min morfar var alkoholist. Det har jag aldrig själv upplevt något av, jag har bara fått det berättat.

Själv har jag aldrig druckit alkohol i sådana halter som räknas. Det har inget med morfar att göra. Och därmed kanske egentligen inte så mycket med det här inlägget.

Däremot äter jag sertralin. Antidepressiva. Sertralinet är mitt stöd och min hjälp för att hantera mina ”demoner” – min ångest, mina katastroftankar, min orosläggnig.

Sertralin är ingen drog. Inte beroendeframkallande. Inget sånt. Men det är ett sätt att hantera en grundproblematik.

Generellt verkar det finnas en tendens till att ha sådana där sorters grundproblematik i min släkt. På båda sidor. Jag är definitivt inte ensam i min generation i släkten att äta dylik medicin.

Det gnälls ibland över att så många människor äter antidepressiva. Utifrån någon sorts allmän grundprincip om att det är dåligt att en massa människor medicinerar, typ. Speciellt när det handlar om ”sånt där psykiskt”, sånt där som man ju borde kunna klara ändå, genom att gaska upp sig och sluta fåna sig. Och folk klarade sig ju minsann och dag förr, när det inte fanns sådana mediciner. Och så vidare…

Tja, folk hanterade det ju förr också, med de lösningar som stod till buds. Jag tror säkerligen att alkoholen var den ”lösning” en del tog till.

Jag vet förstås inget om varför morfar blev alkoholist. Och jag tror absolut inte att jag skulle ha blivit alkoholist om det inte fanns sertralin :-) Absolut inte.

Men jag tror nog att antidepressiva mediciner kan ha hindrat en och annan människa från att bli alkoholist. Och det måste vara en enorm samhällsvinst i varje sådant fall. En alkoholiserad förälder kan leda till enormt mycket elände för barn och familj. Antidepressiva kan istället erbjuda en fungerande förälder med ett fungerande liv. I bästa fall kan det leda till att ”familjeförbannelser” i form av dåliga uppväxter som leder till senare problem, i eviga cirklar, kan brytas. På så sätt kan vi faktiskt långsamt bidra till en bättre värld för många människor.

Så snälla, kan vi sluta med stigmatiserandet kring veka ansvarslösa människor som tar ”lyckopiller”?