7 juni

Borde nog skriva nåt… men det går så mycket upp och ner känslomässigt, och jag orkar inte riktigt med. Igårkväll bröt jag samman i totalgråt av mental trötthet över att ta dubbla föräldraroller rent praktiskt och samtidigt orka med att hantera det vanliga barngnället om speltid vid dator och annat, samtidigt som jag själv går på knäna mentalt och balanserar mellan att tro att vi kan ha älsklingen kvar i flera år – vilket på något vis gränsar mot evigheten – och känslan av att han redan tynar bort och tappar kraft och risken att cellgifterna kanske inte alls kommer att funka. Mentalt är det en berg- och dalbana som jag egentligen knappt är kapabel att hantera, och så då kombinerat med att göra mer av det praktiska och föräldraliga än vanligt… det är svårt att räcka till. ”Ta hand om dig själv” – jo, just det…

Igår tog vi oss i alla fall iväg på en liten naturutflykt, eftersom det är den nationaldagstradition vi valt att skapa oss. Fast det blev en utflykt av det enklare slaget: en fikakorg och en biltur ner till en del av kuststräckan vi inte varit nere på stranden vid tidigare, och nedanför en buskbevuxen slänt hittade vi en liten smal strandremsa, där jag, älsklingen och svägerskan placerade oss på en filt och barnen kastade klappersten i havet. Men att ligg och lyssna på havet är liksom bra det också… Själv var jag ganska yr – drabbades av yrsel ungefär när vi kom ner dit, och den satt i i flera timmar. Jag vet inte om det handlar om mental stress eller gårdagens kvava värme eller om den där mensen som borde komma men inte gör det. (Jag borde fått mens som allra senast i fredags, men å andra sidan förvånar det mig inte ett smack om den hoppat ur fas eller helt hoppar över, med tanke på den senaste månaden… Idag har jag dock haft huvudvärk, och yrseln igår och huvudvärken idag skulle kunna antyda att mensen är på gång. Eller också inte.)

Igår grävde jag i alla fall även upp resterande jordärtskockor (vad fan ska vi göra med alla?) och planterade ut pumpaplantor i pallkragar. Idag har svägerskan skalat en massa jordärtskockor (jodå, det finns massor kvar ändå…) och förvällt, så provar vi att frysa in dem så. Och jag har sått bönor och ärtor och majs samt satt en rad jordärtskockor (sju bianca och fyra av den rödskaliga – mer behövs nog inte, liksom). Och jag har gjort det utan att ens gräva runt ordentligt i hela landet, och petat ner mycket slarvigt och så. Jag har inte riktigt lust och ork att lägga en massa energi på att göra det bra, utan på något vis får jag vara nöjd med att få saker i jorden i år. Lagom kravnivå, liksom. Kanske kommer nåt upp.

Och så har jag sorterat barnens klädlådor och plockat bort sånt som inte används. Och tvättat lite.