Plockar fram Cranberries-skivan ”No need to argue”. Inte så väldigt ofta jag lyssnar på den numera, fast för vissa känslostämningar är den fortfarande en av de kraftfullaste.
Fast det är egentligen inte ens därför jag tar fram den nu. Utan för att det på träningen för tillfället – jag minns inte ens vilket pass, antingen CXWorks eller BodyBalance – är någon låt som har en liten rad som får mitt huvud att hoppa till och landa där. En liten snutt som låter nästan som ”in your head”. Ja, även melodimässigt. Fast det är en låt som inte alls har den kraften känslomässigt. Något av nutidens tama menlösa snyggproducerade. Och det får mig att sakna den där musiken med riktig kraft, riktig känsla.
Jag behöver höra det riktiga. Både låtarna med djup klagan och de vackra. Alla med sin melankoli.
Put your hands in my hands,
And come with me, we’ll find another end.