Den här helgen var det planerat för att vi skulle tapetsera hallen, med de där tapeterna jag köpte hem i somras. Så min plan var att jag skulle ha hunnit förbereda under veckan – riva tapetkanter, spackla och sånt där. Men den gångna veckan har energin gått åt till andra saker, så av dessa planer blev det spackling av några hål, samt inköp av nytt mindre hårt spackel och tapetklister som inte stått i det ouppvärmda uthuset i tre (?) år.
Istället blev det gårdagen som fick ägnas åt förberedelserna. Jag torkade väggarna lite renare, älsklingen plockade bort de gamla ledningarna, jag rev lösa tapetkanter och spacklade. Och det var ungefär vad vi hann igår.
(Bilden till vänster visar hur det såg ut under den gamla lampknappen. De fastmurade små träklossarna är en vanlig lösning i det här huset för att man ska kunna fästa saker med spik eller skruv.)
Den gamla tapeten.
Idag började jag dagen med att slipa de spacklade ställena samt väggarna i allmänhet. Och sedan: tapetsering!
Vi har inte hunnit klart – men det fattas ”bara” två våder (varav en å andra sidan är den absolut värsta i hela rummet).
1 kommentar
1 ping
Snyggt!
[…] Väggarna i hallen fick ju ny tråkig tapet under hösten. Eller den blev väl inte fullt så tråkig som jag hade önskat – det är ju snyggt och fräscht med ny tapet, liksom. Men tanken med en ganska tråkig tapet var att den huvudsakligen skulle vara ett underlag för en massa snygga affischer, och så har det nu också blivit. För ett tag sedan satte vi upp en hel drös med affischer och annat: en ganska detaljerad karta över närområdet här för cirka 40 år sedan, en karta över Hallands väderö, en jättegammal karta över Bretagne som vi köpte när vi var där 2014, en affisch med skånska dagfjärilar, en affisch med reklam för Balatum, ett vykort över Mont S:t Michel och ett över svenska fyrar, och en karta över alla järnvägar som funnits i Skåne. Men några affischer fick vänta ett tag till, eftersom de skulle sitta på väggen utan tretex och därför inte kunde sättas upp med bara häftstift utan behövde hängas på riktiga krokar och därför först behövde ha ramar. […]