Minstingen har nyss somnat. Jag satt hos honom medan han somnade – vilket jag inte alltid gör nuförtiden – och han beklagade sig över en konstig känsla i halsen, ont i huvudet och lite lätt illamåendekänsla.
Det står nu en bunke bredvid honom i sängen.
Och jag hoppas att det bara är falskt alarm. För jag avskyr kräksjuka redan som det är, och det är inte roligare att veta att man har en infektionskänslig älskling som isåfall ska försöka hållas borta från det. Typ.
Pingback: Inte fullt så illa men ändå | Sanne skriver