Ibland får jag känslan av att valmöjligheter tar fram det sämsta ur människan.
Som med pannan nu. Pannan strulade hela förra säsongen, men för ett tag sedan var en hantverkare här och bytte någon del, och sedan har pannan funkat snällt. Tills tidigare idag, när den stannade.
När pannan stannar av en eller annan anledning ska man skruva isär brännaren, sota, kolla om nåt fastnat (typ pellets) eller om något annat är fel.
Men pannan är en kombipanna: funkar inte pelletsbrännaren så kan man slå över på el. Och den valmöjligheten i sig gör att man alltså kan välja att vänta med att göra något åt problemen. Alltså gör man det. Och har dåligt samvete. Men skjuter på det som måste göras.
Hade det istället varit så att det var pelletsvärme eller ingen värme, ja, då hade jag förstås för många timmar sedan gjort något åt det. Blir det kallt om man inte gör det man ska göra, då har man inte mycket val.
I det här fallet är det förstås inte någon gigantisk skillnad för miljön: elen pannan i så fall går på är Bra miljöval-el. Däremot gör det en ganska rejäl skillnad för kostnaden.
Ja, självklart är det huvudsakligen trevligt och bra med valmöjligheter! Men det ställer också krav på att vi människor är kloka och förståndiga – precis hela tiden. Och det är vi ju inte.
Å andra sidan: Om det inte ska finnas valmöjligheter är det ju viktigt att ramarna för det möjliga enda alternativet satts av någon synnerligen klok. Risken att det inte ska vara så är väl tyvärr ännu större :-(
Pingback: Brasorna i köldknäppsperspektiv | Sanne skriver