Och jag funderar kring det här med curlande av barn igen. För ja, det är en dålig sak att curla sina barn – att sopa rent och göra saker som de borde göra, serva dem istället för att ta fajten och lära dem.
Jag tänker att i teorin är det ju lätt, de allra flesta föräldar begriper att det rätta är att ställa krav på barnen, säga åt dem vad de ska göra, ha förväntningar på dem… Och att verkligheten ibland är något annat. För även om det i det långa loppet kanske kan vara en arbetsmässig vinst om barnen lär sig att de också ska göra saker, så är det vid varje enskilt tillfälle mer krävande, vad gäller ork och engagemang och fysiskt arbete, att säga till barnen att de ska göra saker (och sedan upprepa och upprepa och förklara och ställa krav) än att göra sakerna själv. Och den där extra kraften funkar ju bra att lägga om saker i övrigt funkar bra – om båda föräldrarna mår bra och tillvaron funkar fint.
Men nu sitter jag här i en tillvaro som inte är sådan. Och jag har inte ork till att ta striden hela tiden. Så jag gör saker jag tycker de borde gtöra, mot bättre vetande, för att det tar mindre kraft av mig, och kraft är en så begränsad sak.
Och jag tänker att risken att man som förälder ska börja curla sina barn nog kanske ökar en hel del om den ena föräldern är sjuk, eller om man är ensam förälder, eller om det finns andra komplicerande faktorer.
Och sedan tänker jag på en annan sak som säkert förvärrar det ytterligare: det där uttrycket att ”hen tvingades bli vuxen i förtid” på grund av ditten eller datten. Det är ju sånt man läser om. Eller andra varianter på det. Men grundtanken är att någon fick ta större ansvar än de flesta andra i sin åldersgrupp på grund av något som hände – som en sjuklig eller död förälder. Och det vet vi alla att det är DÅLIGT.
Och alltså, de alternativ som finns när en person i en familj plötsligt på grund av till exempel sjukdom inte längre kan göra särskilt mycket, är antingen att resten av familjen hjälps åt med det som måste göras, eller att en person (den andre vuxne…) gör allt det där extra.
Och om det nu är så att det är fult och fel om barn tvingas ta större ansvar och bli vuxna i förväg och så vidare… ja, vi kan väl säga att det då istället ökar på risken för att man som förälder ska curla.
3 responses to “Curling och sjukdom i familjen”