Hjälp!

Jag har ingen ork. Ingen inspiration. Ingen lust. Ingen egentlig vilja.

Och när min kraft inte längre räcker, när jag rasar, så verkar allt och alla runtom mig också rasa. Som att jag är sista utposten. Som att jag måste fortsätta orka och vilja och inspirera, för att alla andra ska kunna fortsätta fungera.

Men om jag inte räcker? När jag inte räcker för att sköta disken, när jag inte längre ens orkar komma på vad för mat som ska lagas, när jag inte orkar säga åt barnen att gå ifrån dator och TV för att jag inte har någon aning om vad jag ska försöka övertyga dem om att göra istället och inte har någon som helst ork att försöka övertyga dem om att något annat är kul, för att jag själv ändå inte tycker något är kul och inte har någon ork och bara tycker allting är tråkigt och jobbigt…

… och min kraftkälla sitter som ett ynk…

Ja, jag behöver hjälp. Jag behöver inte goda råd, för jag har inte ens ork att lyssna på dem. Jag behöver någon som håller mig över ytan, eller som åtminstone kan hålla mina närmaste över ytan medan jag drunknar.

Hjälp.

Jag ber om hjälp. Med något.