Det är så märkligt ogreppbart det där med liv och död… För på ett sätt så är det liksom det där sluttande planet, där liksom livsmängden – orken, kraften, självständigheten, existensen – liksom hela tiden långsamt krymper successivt.
Och samtidigt, i slutändan, så är det ändå frågan om på eller av. Ja eller nej. 1 eller 0. Och bortom den punkten finns inget sluttande plan.
1 ping
[…] ett sätt vet jag inte längre ens om jag tycker att det handlar om på och av i slutändan. På ett sätt känns det som att vi redan passerat alla viktiga […]