Skrivandet och älsklingen

När jag häromsistens skrev om mitt bloggande, så missade jag att få med en sak: Genom att skriva håller jag kvar älsklingen hos mig så länge jag kan.

Nej, självklart håller jag inte älsklingen vid liv fysiskt med mitt skrivande.

Men en av de viktigaste effekterna av att ha älsklingen i mitt liv är att jag är öppnare med vem jag är, vad jag tycker och tänker. Jag har honom att öppna mig för. Eller, livet tillsammans med honom har fått mig att bli öppnare, berätta mer, våga berätta. Och i längden inte bara för honom utan även för andra. Och inte minst via bloggen. Det gör stor skillnad för vem jag är och kan vara och hur jag mår. Och jag skulle må mycket sämre om jag inte hade den möjligheten.

Genom att skriva behåller jag den effekten och den inverkan som älsklingen haft och har på mig. Även när han mår så dåligt att jag inte har någon direkt kommunikation med honom. Och förhoppningsvis kan jag behålla den effekten även efter det hemska slutet, och därmed liksom ha kvar en liten del av honom här hos mig även då.

2 kommentarer

    • Hanna1 april, 2016 kl. 09:04
    • Svara

    Det tror jag du kan. Det händer att jag fortfarande ”pratar” med min pappa, som dog för 10 år sen i år…O jag tror att din make lyssnar även när han inte är här rent fysiskt, det tror jag han är bra på (inte menat som sådär jätteskämtsamt). Jag känner verkligen med dig i din situation, det är inte alltid rolig läsning, men ”nyttig”, eftersom det påminner mig om hur fantasiskt bra jag har det som har tre friska familjemedlemmar hemma. Sånt som man kan glömma bort att glädjas över i all vardagsgegga, men som jag via dig ibland påminns om. Det är värdefullt!

    • Britt-Marie6 april, 2016 kl. 15:12
    • Svara

    Jag hoppas att du kan behålla det ”andningshålet”. Det är skönt att ha ett ställe där det kan ”pysa ut”. Själv har jag ”andningshålet” inom familjen och det är otroligt skönt. Min make har funnits vid min sida som ventil ända sen min syster gick bort 1969. Då kände jag mig sviken av allt och alla. Det var orättvist och helt obegripligt att en ung människa skulle dö, nästan innan livet börjat.
    Nu gäller det min/vår son och det är också alldeles obegripligt att han har fått samma ”sjuka” om än i en annan variant. Det går inte att se vad det är för mening med det som händer. Jag tror du kan/ska prata med din älskling även när det obegripliga hänt. Hoppas bara att vi får behålla honom ”skapligt bra skick” så länge som möjligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.