Fredagskväll

Jag och barnen har fixat tacos tillsammans och ätit. Nu sitter barnen bredvid varandra vid skrivbordet i kontoret, vid varsin dator, och spelar minecraft tillsammans. Jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet med datorn i knät och Suzanne Vega på stereon. Det känns på sitt sätt ganska avslappnat.

En av de mest påfrestande delarna med tillvaron för tillfället är att inte kunna planera. Inte ens några minuter framåt. Hela tiden vara beredd på vad som behöver fixas för stunden. Och hela tiden beredd på att få ställa in planer. Jag har bokat ett jobbmöte till här hemma i nästa vecka, eftersom jag inte räknar med att kunna ta mig till jobbet för att jag behövs här hemma. Fast jag vet ju å andra sidan inte om älsklingen ens är hemkommen tills dess. Och är han det så är kanske svärföräldrarna här.

Jag borde ha köpt hem mer kalkbruk för att kunna putsa i helgen. Men jag har inte hunnit. Jag har visserligen varit hemma i princip hela veckan, men jag vågar inte lämna älsklingen ensam hemma för länge. Och så är det det en och det andra, med sjukvårdare som kommer och sätter dropp och tar prover och det tredje och det fjärde… och så blir klockan för mycket för att åka och fixa sånt där en dag till och en dag till. Typ.

Och så är jag nog lite disträ också. Eller ostrukturerad. Eller lägger ganska mycket av energin på att hålla ihop och få saker att funka.

På det sättet var det väl något i mig som slappnade av av att jag lämnade honom på avdelningen i eftermiddags. Att jag inte längre behövde kunna vara beredd, på språng, precis hela tiden.

Då kom tårarna i alla fall. Till och från en bra stund framåt.

Fast just nu är det ganska skönt att sitta här i fåtöljen och inte vara beredd utan bara vara. Tekopp och musik. För stunden ansvarsfri.

Och jag har ingen aning om hur det är med älsklingen. Jag har inte hört något alls sedan jag lämnade honom. Och det enda som håller mig från att tro att det värsta redan ska ha inträffat är att jag antar att personalen borde ringa mig då. Så jag antar att han sover eller tittar på TV. Och hoppas att han har det drägligt.