Jag har fått en broschyr här nu. ”Livets sista tid.” Fast jag har inte hunnit läsa den ordentligt ännu. Det känns ju knappast muntert och lockande.
Delar av familjen har suttit och spelat kort och tramsat i dagrummet. Det är skönt att skratta. Och det känns liksom så rätt att vi fortfarande kan bryta ihop i skratt tillsammans.
Och jag har glömt både tandborste och tandkräm hemma efter lunchvändan hemom. Den irriterande smaken i munnen är den mest påtagliga irritationen nu.
Jag är trött. Jag ska sova snart.
Pingback: Den här helgen är dödens helg | Sanne skriver