Jag har fått en broschyr här nu. ”Livets sista tid.” Fast jag har inte hunnit läsa den ordentligt ännu. Det känns ju knappast muntert och lockande.
Delar av familjen har suttit och spelat kort och tramsat i dagrummet. Det är skönt att skratta. Och det känns liksom så rätt att vi fortfarande kan bryta ihop i skratt tillsammans.
Och jag har glömt både tandborste och tandkräm hemma efter lunchvändan hemom. Den irriterande smaken i munnen är den mest påtagliga irritationen nu.
Jag är trött. Jag ska sova snart.
1 kommentar
1 ping
Skönt att läsa om all den kärlek och stöd som omger Johan, dig och er familj. Skönt att läsa att ni kan skratta även om det inte är av glädje. Men det är en bra ventil. Och skönt att läsa att du orkar irritera dig på kvarglömd tandborste. Så länge du orkar irritera dig på småsaker känner jag igen dig :) kram
[…] Söndag 1 maj Sol och surr och tårar För så långt räcker inte tiden Tårar och kramar och tårar och vänner Tålamod Ont Utan tandkräm […]