Även sjuåringen är här nu. För han konstaterade att han inte klarade av att vara i skolan. Och egentligen vill han ju inte vara här. Men nu är han lite bekvämare med det. Pratar högt och ljudligt när han pratar. Sitter och spelar kort med andra i familjen. Är sig själv. Och tröstar mig med underfundiga kloka kommentarer som ingen annan än han skulle kunna komma med.
Han har sitt sätt att hantera läget. Han är på vissa sätt extremt mogen för sin ålder – och det har absolut inget med den här situationen att göra. Mer att skillnaden mellan honom och andra jämngamla har tvingat honom till ganska stor självinsikt.
2 kommentarer
Det är svårt att veta hur barnen ska hanteras i ett sånt här läge. Men jag har svårt att tro att han ångrar sig efteråt. All styrka åt att ni nu är där allihopa tillsammans!
Bra att han kan vara där. Gör av vad jag kan se det lättare för honom (om något nu kan vara lätt) i framtiden! Känner med dig Sanne även om jag inte vet när/om vi setts. Mest träffat Johan i samband med spexhändelser.
Vet lite om hur jobbigt ni har det eftersom jag var med om en liknande händelse i höstas. Familjen är det närmaste man har!