Mer tankar om den märkliga frånvaron av förväntad känsla

Jag vet inte om en del i det är att det liksom blev så lite kvar av honom i slutet. Att han liksom på sätt och vis fasades ut, mer eller mindre bokstavligt. Visst, han var sig själv fram till bara några dagar innan döden. Fast i väldigt liten och orkeslös och begränsad skala. Och med väldigt få och begränsade glädjeämnen. Om ens några.

För alltså, när man inte längre kan äta nästan någonting – och man egentligen är en människa som älskar mat och smaker?

När man knappt längre kan prata, för att man hela tiden hostar kraftfullt, alternativt väser – när man egentligen är en människa som älskar att prata?

Sista tiden orkade han inte titta på TV-program som krävde att han orkade hänga med i något. Ville inte längre titta på Doctor Who med oss andra, oavsett tid på dygnet. Ville mer bara ha något som hände på TV:n för att skingra tankarna. Satt och spelade tidsfördrivsspel på datorn. Och visst, han kommenterade fortfarande en del på facebook och så, men det var nog trots allt ganska begränsat och sånt som inte krävde så mycket av honom.

Och livet var liksom ganska mycket satt ”på vänt” för oss andra. För även om han tyckte jag skulle strunta i honom när jag lagade mat, så ville jag ju ändå försöka hitta saker han gillade. Och nivån av inspiration i övrigt i hushållet anpassades ju också efter att ha en ordentligt sjuk människa här. En som var känsligare än vanligt för ljud som till exempel snörvlingar. Eller för den delen den där känslan av att man alltid borde vara extra noga så att man inte drog hem några sjukdomar.

Det märks ju liksom nu, när vi inte längre behöver ta hänsyn och anpassa oss, hur mycket det faktiskt påverkade. När man lite mer kan slappna av och vara som vanligt. Det är som att barnen faktiskt plötsligt växer ikapp för det senaste året på sätt som de inte riktigt kunnat innan, mentalt.

Ja, jag hade självklart velat ha kvar honom här mycket mycket längre än så här. Även i allvarligt sjukt skick. Men det hindrar inte att det också finns något avslappnat och enkelt som inte funnits på mycket länge – och att det i sig är skönt.