Och så någonstans i allt det andra så ska man orka vara förälder också. Ensam förälder till två barn som nyss mist sin pappa. Två barn som helst också vill slippa undan att tänka och känna för mycket och som gärna gömmer sig i minecraft.
Jag vet vilken förälder jag vill vara för dem i nuläget och framöver. Jag vet hur jag vill försöka var och få en bra tillvaro.
Men jag orkar ju inte. Jag orkar mest bara försöka klara av mig själv. Jag orkar inte vara strukturerad och välplanerad och klok.
Jag överlever nätterna för att jag har en sjuåring som ligger bredvid mig och ger trygghet. Och jag ger väl detsamma tillbaka till honom, antar jag.
4 responses to “Kantstött föräldraskap”